Ja, ni måste faktiskt avgå, trots att "vi" röstat in er!
Man kan fundera över vad som egentligen bestämmer vår moral, är det lagen, uppfostran, omgivning eller religion. Jag skulle vilja slå ett slag för omgivningen.
För en student gäller att en del levnadsförhållanden är gemensamma för kompisarna. Här uppfattar man kanske att man får ett mycket snålt tilltaget underhåll av staten, medan universitetet/staten hela tiden tvingar en att köpa dyr litteratur, hyra studentlägenheter till överpris och sedan till råga på allt kräva tillbaka större delen av underhållet i en framtid med osäkra inkomster. För denna grupp är det moraliskt försvarbart att smita från TV-licensen, det är också helt i sin ordning att missköta sin hälsa genom att leva på pasta och annan torftig mat. I studentkulturen skäms man inte för sådant.
Om man däremot har regelbundna måttliga inkomster från ett fast jobb, då är det ganska pinsamt om man blir ertappad med att vara så småsnål att man smiter från TV-licensen och det är inte riktigt rumsrent att inte äta ett ordentligt mål lagad mat om dagen. Däremot, att hjälpas åt med yrkestjänster ses inte som skattesmitning, och att kräva kvitto av bilreparatören är inte så viktigt. Att bryta mot trafikregler är inte omoraliskt, tvärtom är det något man skryter om till vardags; själv är man ju alltid en förträfflig bilförare som inte har det minsta samband med olycksstatistiken.
För ungdomar, vars liv så mycket kretsar kring film och musik har skivindustrins överprispolitik blivit för mycket och när pengarna inte räcker till är det lätt att ta till det bekväma sättet att ladda ner gratis. Eftersom kompisarna gör detsamma och det till och med finns ett politiskt parti som försvarar dem så är samvetet rent; alternativet är ju inte inköp, utan att man tvingas avstå. Motståndare betraktas som mossiga, den nya tekniken har helt enkelt sprungit förbi upphovsmannarätten. Argumenten inom den egna gruppen är otaliga, övriga behöver man inte diskutera med.
Om man har höga inkomster så är det kanske andra kriterier som gäller. Nedladdning av musik är inte riktigt rumsrent, barnen kanske tillåts syssla med det, men själv känner man att samhällets grundvalar kräver betalning. Den egna inkomsten, och bekantskapskretsens, är kanske mer beroende av starka traditioner än kompetens. Här tycks det emellertid inte vara förenat med skam att smita från TV-licensen, att undvika sådana smulor räknas inte som tecken på snålhet, men kanske som tecken på självständighet inför lagen, en del av prestigen att stå över lagar som stiftats av låga socialdemokrater. Att städhjälpen möjligen kunde ha behov av viss trygghet avseende sjukdom och pension är kanske inte något man tänker på i dylika kretsar, själv har man kanske någon årslön eller så i reserv på banken. Eftersom ens omgivning agerar ungefär på samma sätt behöver man alls inte skämmas i sitt dagliga umgänge och därmed är moralen säkrad.
Kort sagt, det är umgänget som bestämmer vardagsmoralen, risken att bli ertappad med något som man måste skämmas för håller tillbaka frestelserna.
Det blir problem när den interna moralen i den ena gruppen konfronteras med en annan moral i andra grupper. Den småsnåle Svensson får nu plötsligt ett rumsrent argument för att smita från TV-licensen och studenten kan glömma att byta inriktning mot ett ärligare leverne när hon får ett jobb. Den ärlige pensionären undrar varför just han betalar vitt för städhjälp och försöker kanske hitta den svarta marknaden som tycks vara så lättillgänglig i vissa kretsar. Hos de unga musik- och filmtjuvarna tar det ytterligare några år innan man inlemmar sig i den laglydiga massan.
Alla små olagligheter som vi håller på med i olika grupper är aldrig öppet försvarbara, utan acceptansen av omoralen bygger på att man undviker att diskutera konsekvenserna. När man så blir avslöjad i offentligheten så ligger man illa till; det är bara den avklädde som avkrävs svar på varför hans underkläder är skitna. Det är därför som offentliga personer måste var mer noggranna med sin laglydighet. Det är inte för att de skulle vara en elit som är överlägsen oss vanliga dödliga.
I konsekvens med detta resonemang är det helt i sin ordning att några ministrar avgår, trots att deras förseelser inte är mycket värre än sådana de flesta av oss har gjort sig skyldiga till. Ett samhälles moral kräver att avslöjad brottslighet straffas även om det är orimligt att kräva straff för all förekommande brottslighet.
Ett mycket läsvärt och intressant resonemang. Samtidigt tycker jag det är tråkigt att det än i dag verkar finnas någon form av acceptans med att män fuskar, men inte kvinnor.
Hur förklarar man annars att Stegö - Chiló och Borelius avgick, men Billström och Borg sitter kvar?
Javisst, Tony, det var precis vad Annica (min äkta hälft) påpekade.
Jag är pensionär och bor i Borås. På bussarna här läser man texten Nyval, och folk på gator och torg har ordet Nyval på läpparna och talat vitt och brett om att regeringen redan har en svekdebatt igång. I valrörelsen har man lovat stora förändringar till förmån för vanligt folk, men man håller tunt. Att man med inskränkningar i arbetslöshetsförsäkringar mm. får fram flera arbeten har ingen grund. Parallellt med detta ser vi hur företag gör inskränkningar och friställer folk av lönsamhetsskäl. Anders Borg påstås från många håll ha sociopatiska drag i det att han synes vara okänslig för folks ekonomiska problem.
Detta är mycket oroande. Och ändå har inte den moderata politiken slagit igenom. Var finns fp, c, kd. C-ledaren tog ju heder och ära av Ylva Thörn i tv. Häpnadsväckande ! Det är uppenbart att det nya arbetarpartiet inte alls är något arbetarparti. De som röstat på Alliansen har gått i fällan. Det hade kanske varit bättre att se en fotbollsmatch mindre och sätta sig in ordentligt i den politik de faktiskt avsåg att föra. Lyssna till den gamle gruppledaren i riksdagen och utse ny partiledare snarast och dra igång en stark opposition från ett folk som dragits vid näsan. Finansminister Anders Borg har visat de gamla högertakterna. Moderaterna visar en total avsaknad av empati till brädden fylld av cynism påmin-nande om den jag blev varse i min barndom på 1930-talet.
Den typiske högermannen/moderaten är inte kapabel till solidaritet eller empati. Det är för honom okända begrepp. Den moral eller brist på moral som blottlagts visar detta tydligt.
Hej Thomas!
Jag har läst din blogg nu. Jag tycker att konsekvensen av din hållning är att om man skall kunna acceptera ett jobb som minister eller liknande så är förutsättningen att man har ett fläckfritt förflutet eftersom risken är stor att ens försyndelser kommer att vädras offentligt och man då får stå med skammen.
Det är redan nu endast ett begränsat urval som står till förfogande och med din stränga hållning skulle förståndiga personer som du och jag också uteslutas.
Kvar blir Bildt, Reinfeldt, Leijonborg, Hägglund men inte Persson, Sahlin, Schymann. Är det ett sådant samhälle du vill ha?
Hälsningar
Jacques
Jacques de Maré !
Jag hoppas att du överlåter till andra personer att avgöra om du och Thomas skulle vara så förståndiga. Vad det gäller Thomas är jag lite förvånad över hans val av partitillhörighet. Jag hade nog föredragit Persson och Lars Ohly utan miljöpartiet.
Välkomna till diskussionforumet , Jacques och Uno!
Du borde inte vara så förvånad Uno över mitt val av parti. När vi på åttiotalet var skyddsombud på verkstadsgolvet så anmälde vi ju tillsammans vårt företag till länsstyrelsen resp. kommunens miljökontor för utsläpp av kromsyra i avloppet, för okontrollerad förbränning av spillolja, samt utsäpp av lösningsmedel i gatuplan. Detta var inte inte precis vad man lär sig på socialdemokratiska fackiga kurser, utan vittnade snarare om ett allmänt engagemang i miljöfrågor.
Däremot förstår jag din upprördhet över regeringens inledande agerande. Din situation som pensionär med arbetarbakgrund ger ju en djupare insikt i polikens konsekvenser än min och Jacques. Som ekonomiskt synnerligen välmående medborgare har ju våra synpunkter något annorlunda utgångspunkter, men det är väl just för sådana möten ett sådant här forum är bra.
Till Jacques: Mina funderingar utgick ju ifrån att moralen i stor utsträckning bestäms av omgivningen. Jag tror verkligen att detta är ett viktigt komplement i vårt sätt att handla i förhållande till lagen. Om detta komplement får allvarliga störningar så kan det kanske få ödesdigra konsekvenser. Därför tycker jag att det är viktigt med starkare markeringar än lagliga påföljder i fallet med fuskande regeringsmedlemmar.
Samtidigt håller jag med om att det blir svårt att hitta kandidater till offentliga tjänster, där varje enskilt handlande granskas i detalj. En kompromiss kunde kanske vara att man sonar brottet genom att be om ursäkt på ett sådant sätt att allmänheten kan antas acceptera. Detta kräver möjligen att personerna får ge avkall på en del prestige, inte bli avslöjade med lögnaktiga bortförklaringar eller försöka hävda att de är genompräktiga baserat på uppfostran religion eller partitillhörighet.
En underbar illustration av försök att hävda präktighet finns i ett inlägg av bloggaren Jinge den 20 okt.: ?Vem har skrivit dessa kloka ord?. http://www.jinge.se/index.php/allmnt/vem-har-skrivit-dessa-kloka-ord.htm
Varför gnälla ?
Ni har ju fått den arbetareregering som ni valt. Det finns alldeles för många lata människor i dagens Schweden som inte vill arbeta och tär således på sammhällets resurser. Dessa människor blir förskräckta när dom känner en svettdroppe sipprar från pannan. Dessutom är dom ohyffsade och vill inte ta en tillrättavisning. Ni har nu fått den rätta smorningen - ha det gott
Jürgen Barthfay
Thomas !
Jag blev verkligen mycket förvånad över ditt val av partirillhörighet ! !
Från att ha sympatiserat med KPMLR och nu Miljöpartiet. Det verkar ju vara ljusår, men -
omvändelse under galgen förmodar jag
Tänkte inleda med ett rent stiltips: Försök ha lite mer mellanrum och kanske nån bild här och där, då blir texten mer läsbar.
Förövrigt förstår jag fullkomligt hur man kan gå från KPML(r) till Miljöpartiet. Det är inte konstigare än att gå från KPML(r) till Vänsterpartiet - kanske snarare tvärt om.
Ett tips om du fortfarande är intresserad av klassfrågor är att du organiserar dig i SAC (om du inte redan gjort det). Speciellt nu med tanke på att det håller på att bäddas för en stormig avtalsrörelse - i en tid där moderaterna slår med storsläggan mot facket och arbetssäljande människors kamp i största allmänhet.
Tydligen skall det finnas ett helt LS där miljöpartister är i majoritet =)
Jag har skrivit ett inlägg som kan relateras till det hela i min blogg, under namnet "Miljöpartiet vs Kapitalismen".
http://vildvuxet.blogspot.com/2006/09/miljpartiet-vs-kapitalismen.html
Måste gratulera dej Thomas, till att du som nybliven bloggare redan fått tvåsiffrigt med kommentarer på ett av dina första inlägg :)
Om kulturer i politiken.
Eftervalsdebatten har rört en mängd frågor. Manfallet efter det nya regeringstillträdet har varit stort. Nedskärningarna i A-kassan har givit upphov till stor upprördhet. Om man likväl kort lägger den åt sidan, tycks man märka en ny linje i det politiska livet. Utrikesminister Carl Bildt sätts med rätt eller orätt under luppen för påstådda ekonomiska transaktioners skull, men Bildt tycks oförstående till kritiken. Det är som om han vore kommen ur en ny kultur, som han finner helt som sig bör efter vad vi hört.
Skall manfallet i Fredrik Reinfeldts ministerskara bli ännu större? Ser vi nu som frukter av svenska folkets val den 17 september 2006 tecken på en ny kultur? Det råder en föreställning om att de borgerliga fanorna drar till sig väljare med ett mer välordnat liv. Med ett samlingsnamn kallade man dem förr för "de välbeställda". Det hände av och till, att Göran Persson använde det uttrycket. En borgerlig politiker har sagt: Allteftersom man får ett mer välordnat liv tillägnar man sig en mer borgerlig uppfattning i samhällsfrågorna. Är 2006 års valresultat ett uttryck för detta sätt att se? För många i vårt samhälle gäller att inte glömma att vägen till denna välbeställdhet gått via en solidaritet, som man skördat frukterna av men inte alltid varit lojal emot. Den har med eftertryck istället avkrävts andra. Är svårigheten för socialdemokraterna att finna ny partiledare uttryck för ett nytt sätt att flytta gränsen mellan sig och borgerligheten? Åt vilket håll i så fall?
Blir kravet på lojalitet med solidaritetstanken mer uttalat eller anpassar man sig efter råd och lägenhet?
Många människor har menat att valrörelsen har haft många inslag av överrumpling. Arbetarrörelsens allt överskuggande solidaritetstanke har fått vika för inslag i Alliansens budskap, som fått trogna väljare i denna rörelse att tumma på lojaliteten med grundläggande värden. Många i arbetarrörelsen har kanske glömska av dessa värden och kanske förledda av ett nytt namn hos ett av borgerlighetens partier, Det Nya Arbetarpartiet, lagt sin röst på detta. Hur förklaras annars valresultatet?
Och så åter till nedskärningarna i A-kassan. Så till den grad förledande har det nya namnet på borgerlighetens största parti tyckts vara och så tilltalande de löften i övrigt detta parti givit, att man uppenbarligen inte uppmärksammat med vilka verktyg arbetslösheten skulle bekämpas och de arbetslösa drivas eller bildligt talat piskas ut i arbete. Helt plötsligt har folk ur arbetarrörelsen mött ett nytt politiskt kulturlandskap, lätt att gå vilse i. Liknelsen med Pandoras ask synes träffande av det skälet att för mången som råkat i en obarmhärtig eller svårbemästrad arbetslöshet synes framtiden förlorad, ty man har släppt onda krafter lösa i samma ögonblick som valsedeln avlämnats.
Varför annars de manifestationer arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin mött? Han har mött dem med förståelig förvåning. Littorin har avläst valresultatet. Arbetsmarknadspolitiken med syftet att få folk i arbete så som Nya Arbetarpartiet tänkt sig den i regeringsställning har redovisats tydligt under valrörelsen.
Av samtal man och man emellan har man förstått att partiledarna i Alliansens partier pratat ihop sig över trogna anhängares huvuden. För dessa har då valet snarast gällt att ta ansvar för sin privata situation, precis som då man skall veckohandla och gör klokt i att vara kvalitetsmedveten. Och valresultatet har antytt överströmning av väljare mellan Alliansens partier. Men strömmar av väljare har gått även över politikens mittfåra. Och då har valet också och mer än någonsin gällt i vad mån hänsynen till medmänniskan alls skall spela någon roll längre i belysning av solidaritetens krav. Ty solidaritet i förhållandet till andra, en grundpelare i arbetarrörelsens idé, kräver uppoffringar för egen del och är inte själuppfyllande. Den får inte stanna vid blott en läpparnas bekännelse.
Jag håller med dig Uno om att solidariteten tyvärr alltmer fått ge vika i samhället. Kanske beror det på att den arbetarrörelse som solidariteten växte fram i är död. Det som finns kvar av den idag är ombudsmän och några tappra själar på större arbetsplatser. Den stora majoriteten av medlemmar i fackliga organisationer betraktar bara facket som en försäkringsinstitution, mötena besöks inte och den vanligaste mötesplatsen för dagens befolkning är shoppingcentret. Den pösige Göran Persson kunde inte längre upprätthålla bilden av en regering som stod på de utsattas sida, han hade ju bara ord och regerngsskiftet kanske mer skall ses som ett trött NEJ till (s) än ett entusiastiskt JA till (m).
Den solidaritetstanke som växte fram i arbetarrörelsens barndom grundade sig på en gemenskap mot en gemensam fiende och facklig kamp i form av strejker, bojkotter och demonstrationer. Igår var detta ett minne blott, idag är det till och med historia.
De arbetande grupper som idag har det sämst ställt både avseende arbetsförhållanden och löner är de som jobbar inom vård, skola och omsorg. De har ingen ?kapitalist? som fiende, om de använder strejkvapen eller dylikt drabbar det genast deras oskyldiga klienter och eventuella lönehöjningar drabbar skattebetalarna.
De grupper som har än sämre förhållanden, flyktingar, sjuka och pensionärer, är beroende av välvilja från samhället i sin helhet.
Har därmed inte förhållandena ändrats oerhört mycket sedan arbetarrörelsens barndom? Kan vi då lita till ?grundpelare i arbetarrörelsens idé?, ?arbetarrörelsens ? solidaritetstanke?, eller ?lojalitet med solidaritetstanken??
Måste inte nya friska organisationer växa fram på grundval av dagens läge för att komma tillrätta med missförhållanden? Och det gör dom kanske först när den nya regeringen har visat sitt ansikte ordentligt.
In med Gud i Sveriges riksdag!
Vi kan ju inte sätta öronproppar i våra öron och vi kan inte heller blunda för verkligheten! Vi vet att i vårt samhälle ökar brottsligheten.
Sedan år 1950 har den totala anmälda brottsligheten i Sverige ökat kraftigt.
Det finns olika faktorer som har bidragit till ökningen av antalet anmälda brott under efterkrigstiden. Den huvudsakliga förklaringen är de förbättrade levnadsvillkoren som inneburit en ökad tillgång på stöldbegärliga varor kombinerat med minskad social kontroll människor emellan. Detta har skapat ökade tillfällen till brott.
(En utskrift från Brottsförebyggande rådet)
Bibeln lär oss från;
Evangelium enligt Matteus, 24 Kapitlet
7.?Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bliva hungersnöd och jordbävningar på den ena orten efter den andra;?
8.?men allt detta är allenast begynnelsen till 'födslovåndorna'.?
Bibeln har ju förkastats i Sverige!
Regeringen har bokstavligt talat gjort sig av med kärleksbudskapet i Bibeln!
- Följande har regeringen gjort sig av med:
Gal 5:14 ?Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv.?
Samt;
Budorden:
?Du skall icke dräpa?
?Du skall inte stjäla.?
?Du skall inte vittna falskt mot din nästa.?
- Dessa har regeringen gjort sig av med!
*Idag finns religionskrig, dvs. man använder och missbrukar Guds namn, i krig?
Vad lär Bibeln?
?Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn??
Osv.
Bibelns kärleksbudskap,
Vill inte Sveriges riksdag ha att göra med!
Fredrik Reinfeldt håller fast vid att kombinationen religion och politik kan vara farlig. Det kan man läsa i Dagen.se
Från länken:
http://www.dagen.se/dagen/ArticlePayed.aspx?isArchive=False&ID=114706
Budorden; ?Du skall icke dräpa? och ?Du skall inte stjäla? m.m. Detta kan vara mycket farlig?
Vi ser ju hur farligt det blir,
När man tar bort Bibeln kärleksbudskap! Regeringen har inte koll på vad Bibeln lär utan istället uttalar man stora kunskaps luckor om Bibeln osv.
/Med vänlig hälsning:
Bibelförespråkaren
Öst laestadianska fridsförbundet