Ordvrängare
Vad sägs t.ex. om ordet intrinsikal. Istället för att översätta det engelska ordet intrinsic till svenskans inneboende väljer översättaren att försvenska det engelska ordet och därmed försvåra för läsaren. För även om man kan gissa sig till ordets betydelse ( om man kan lite engelska) kräver varje förekomst en extra eftertanke och är onödigt störande. Även om Searle inte menar exakt det som jag lägger i ordet inneboende, så skulle sammanhanget snart justerat min tolkning av ordet till något passande.
Ett annat exempel på en onödigt krånglig översättning är orden intentionalitet med t och intensionalitet med s. Searle behöver här tydligen hitta på ett nytt ord, intensionalitet med s, för att beskriva en språklig finess. Detta ord råkar i engelskan vara förvillande likt intentionalitet med t. Här borde översättaren till svenska glädjas åt att förväxlingsordet på svenska kan översättas till avsiktlighet och därmed bli klarare än engelskan. Men inte då, istället försvenskar han båda orden, tvingas till tilläggen med s respektive med t för att skilja dem åt och tvingar mig till ständiga omläsningar för att begripa.
Jag misstänker att översättaren är alltför osäker på Searles filosofi för att våga förenkla för den svenskspråkiga läsaren, han borde kanske arbetat vidare tills han förstått i enlighet med Karl Poppers råd:
"Varje intellektuell har ett mycket speciellt ansvar. Han har privilegiet och möjligheten att studera. I gengäld har han skyldigheten gentemot sina medmänniskor (eller "samhället") att presentera resultaten av sina studier så enkelt, klart och anspråkslöst som han kan. Det värsta som intellektuella kan göra - ärkesynden - är att försöka sätta sig själva som stora profeter gentemot sina medmänniskor och att imponera på dem med invecklade filosofier. Den som inte kan tala enkelt och klart borde hålla tyst och arbeta vidare tills han kan." (min översättning) 1)
En annan filosof som tycks ha bekymrat sig över anspråksfulla filosofiska texter är Wittgenstein, Hans efterträdare von Wright skriver:
"Med ett metafysiskt språkbruk avser Wittgenstein den tomgång hos ett språk som uppstår då orden blir frikopplade från språkspelens faktiska användning för språklig kommunikation och i stället används för att bygga vad Wittgenstein kallar luftslott i filosofens från språkets vardag isolerade hjärna". 2)
Efter att därmed ha fått ondgöra mig över bokens översättarbrister kan jag fundera över hur jag skall beskriva min tolkning av Searles filosofiska budskap. Resultatet kommer förhoppningsvis så småningom.
1) Karl Popper, Against big words, i In search for a better world, 1994.
2) Georg Henrik von Wright, ... ett förändrat sätt att tänka och leva. I Myten om framsteget, 1993.
Andra bloggar om: Searle, Popper
Det är lite knepigt att kommentera dina inlägg, eftersom de är så välskrivna och har så väl påläst bakgrund, så man kan nästan bara hålla med. Och otvivelaktigt har okunniga eller slarviga översättningar ofta förtagit en hel del av upplevelsen det hade varit att läsa originalet om det varit möjligt. Det är förstås, som Gunnar Sträng brukade framhålla, också onödigt att "använda främmande ord när det finns en adekvat svensk vokabulär". I Searles fall är det kanske ändå inte så enkelt att översätta, eftersom han är språkfilosof och - som du också anmärker - hittar på ord. Översättaren behöver ju då också hitta på ord med motsvarande valör. Jfr Wikipedia: "Intension and intensionality (the state of having intension) should not be confused with intention and intentionality, which are pronounced the same and occasionally arise in the same philosophical context. Where this happens, the letter 's' or 't' is sometimes italicized to emphasize the distinction." "Avsiktlighet" blir i så fall genast i någon mening oprecisare och trivialare, förutom att det har en annan mening.
Jag har i stället just läst Yunus bok "De fattigas bankir" som kan rekommenderas, inte minst för dess remarkabla tro på mänskligheten.
Tack, Håkan, för berömmet. Det värmer.
Angående min "triviala" översättning av intentionality med t till avsiktlighet så tyckte jag att den fungerad för mig vid läsningen. Men, jag vill inte påstå att jag fullt förstod Searles idéer vid denna första läsning. Du kanske har rätt.
Yunus bok låter ju intressant och upplyftande, jag for nog ta och beställa den!
Du är sannerligen en lärjunge till både Wittgenstein och Popper när det gäller att utrycka sig enkelt om svåra saker.
Jag tycker att du har en imponerande språklig kapacitet; aldrig funderat på skriva?
Tack Heiti, kul att du tycker så. Och jag skriver ju faktiskt ett blogginlägg i veckan ungefär!
Ja, det är bara för mig att instämma i hyllningskören.
En notorisk tillkrånglare som jag själv skulle dock invända att upphöjandet av "det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta" till en allmän princip är dunkelt tänkt... :-) Målgrupp och syfte är lika relevanta faktorer, så minst lika ofta som man kan beskylla någon för att dölja sina ofärdiga tankar i pretentiösa ordvändningar, kan man beskylla personen för att skriva för en alltför snäv målgrupp - ibland kan man rentav beskylla skribenten för att vara ren och skär elitist.
Är detta bättre? Knappast, men det är en distinktion mellan svåra och tomma fraser som inte är oväsentlig.
För att parafrasera Popper: Varje läsare har ett mycket speciellt ansvar att skilja mellan sin egen och skribentens förmågor...
Marcus: Jag tycker inte alls att jag upphöjer "det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta" till en allmän princip. Jag utgår från två konkreta exempel på, i mitt tycke, onödigt ordvrängeri och spekulerar om orsaken till detta.
Tycker inte du att intrinsic borde kunde översättas till inneboende och intentionality till avsiktlighet?