Diskussionsforum

Inledning

Filosofen Epikuros levde i Grekland åren 341-271 före Kristus. Han tillhör alltså "de gamla grekerna" men kommer in i historien efter de allra största berömdheterna, Platon och Aristoteles. Dock inte så långt efter, Aristoteles var 43 år gammal vid Epikuros födelse. Jämfört med de nämnda välkända föregångarna finns det ytterst lite bevarat av Epikuros skrifter idag. De enda sammanhängande verk som finns tillgängliga är dessutom subjektivt utvalda av kanske en enda person, nämligen historikern Diogenes Laertius. Han presenterar nämligen tre av Epikuros brev i sin helhet och har dessutom sammanställt några doktriner. Förutom detta material finns det bevarat endast lösryckta citat från olika andra författare. Laertius urval var troligen mycket omsorgsfullt valt och utifrån detta kan man få en ganska klar bild av den filosofi vars upphovsman var Epikuros.

Epikuros projekt

Epikuros kan uppfattas som en ny typ av filosof i det att han inte har som huvudsyfte att förklara världen för att stilla en nyfikenhet eller att förbättra moralen i enlighet med något abstrakt ideal, utan snarare utgår från de enskilda människornas behov; filosofins syfte är att göra människorna lyckliga, eller snarare att göra dem mindre olyckliga. Detta vällovliga syfte avser inte bara intelligentian, eller aristokratin, eller männen, eller någon annan utvald grupp. Nej, alla människor innefattas i Epikuros projekt, slavar och kvinnor inbegripna.

Denna avvikelse från den rådande elitismen gör Epikuros till en tilltalande filosof. Platon och Aristoteles tillhörde ju en klass av professionella tänkare som tycks ha haft uppfattningen att endast ett fåtal människor kunde förstå de stora sammanhangen och att dessa därmed skulle stå för tänkandet i samhället. Epikuros vill göra varje människa till filosof, gammal som ung. I sitt brev till Menoeceus betonar han t.ex. att åldern inte kan vara avgörande (O?Connor, 122):

Let no one put off studying philosophy when he is young, nor when old grow weary of its study. For no one is too young or too far past his prime to achieve the health of his soul.

Människans ställning i samhällsorganisationen tycks inte Epikuros lägga särskilt stor vikt vid, ej heller materiella tillgångar eller status. Istället är det onödiga störningar på människans inre frid som skapar den största olyckan och vars utrotning är projektets huvudmål. Vilka är då dessa onödiga störningar? En undersökning av samtidens människor tycks ha gett slutsatsen att för det första två vanföreställningar och för det andra oöverlagda handlingar ökade folks oro och därmed hindrade deras lycka eller tillfredsställelse med livet.

Den första vanföreställningen var att gudarna hade ständig bevakning på den enskilda människans tillvaro och att handlingar som misshagade gudarna skulle få dem att gripa in och göra livet surt för den misshaglige. Då man kanske inte hade riktigt klart för sig vad som skulle orsaka gudarnas vrede, blev oron bara större och omöjlig att tämja.

Den andra vanföreställningen var att man trodde på ett liv efter döden, eller åtminstone på ett fortsatt öde för själen. Vilken tillvaro som väntade själen var osäker och blev till en livslång källa till oro. Vilka behagliga eller obehagliga alternativ som fanns för gudarnas straff eller för tillvaron efter döden är inte klart för oss idag, men vi vet ju hur kristendomens skräckvisioner har målats upp sedan dess och även väsentligt lindrigare tänkbara scenarier kunde nog skapa stress och oro även hos den bäste.

Oöverlagda handlingar var ytterligare en källa till olycka hos antikens människor. I motsats till den tidigare etablerade kyreneaiska filosofiska skolan som förordade en individuell lycko-maximering genom allmänt utsvävande leverne så förordade Epikuros återhållsamhet. Detta inte för att uppfylla någon abstrakt auktoritär morallära, eller för att tillfredställa gudarna, utan helt enkelt för att undvika besvärande framtida konsekvenser som skulle riskera att störa lyckan för den enskilde.

Filosofiska utgångspunkter

Epikuros levde i en tid med flera olika filosofiska skolor. Han var naturligtvis ett barn av sin tid och påverkades av tidsandan.

Man kan för det första tänka sig att hans idéer starkt präglades av Aristoteles. Denne samtida gigant introducerade framför allt empirismen och logiken i filosofin och undersökte grundligt allehanda naturföreteelser för att på empirisk grund och med logiska argument öka förståelsen för världen. När han kom till människan, så fallerade dock Aristoteles ambition och det empiriska fick ge vika för en synnerligen elitistisk syn, grundad på tänkarnas tradition och en idealistisk människosyn. Här var det istället Epikuros som genomförde en konsekvent Aristotelisk empirisk undersökning i det att han undersökte orsakerna till människornas olycka genom att studera deras liv, deras samtal och deras föreställningar.

En annan förbättring av Aristoteles kunskapsteori gjorde Epikuros genom att tillföra litet skepsis. Många företeelser i naturen kunde förstås inte undersökas tillräckligt för att ge visshet och hur man bestämmer sin ståndpunkt i sådana fall klargjordes knappast av Aristoteles. Man kan till och med få uppfattningen att tystnaden eller den självutnämnda auktoriteten här fick ersätta empirin och logiken. Epikuros gör emellertid här en avgörande insats i kunskapsteorin, då han tar empiri och logik och förenar det med skepticismen.

Skepticismen var ju jämte Aristoteles en viktig samtida filosofisk skola företrädd av Pyrrhon och var förstås en väsentlig del i tidsandan. Den kan ses som en utveckling av Sokrates? tidigare uttalade ståndpunkt att man egentligen ingenting vet, men man hårddrog denna ståndpunkt till att bli huvudingrediens i skeptikernas filosofi. Epikuros är synbart påverkad av den skeptiska andan men går inte fullt så långt utan litar åtminstone på sina sinnen. Han konstaterar i brevet till Herodotos (Marc-Wogau , sid. 263):

Man bör komma ihåg att blott vad vi förnimmer med våra sinnen eller uppfattar i en varseblivning är sant.

Epikuros stora kunskapsteoretiska gärning i sin förening av de två nämnda skolorna är att han skeptiskt konstaterar att man i många betraktelser av naturfenomen kan komma till helt olika slutsatser om orsaken till observationerna. Detta handlar framför allt om sådana fall då man endast kan göra indirekta observationer. I sitt brev till Pythocles (O?Connor 87, 88) skriver han:

?.For our life has no need of foolishness and idle opinion, but of an existence free from confusion. Everything occurs without disturbance in accordance with what admits a variety of explanations that are in accordance with observed phenomena, whenever we admit ? as we must ? a probable explanation for them; but whenever we admit one explanation but reject another that agrees equally well with evidence, it is clear that we fall short in every way of true scientific inquiry and resort instead to myth. It is possible to receive certain indications from visible signs here on earth about what goes on in the heavens, although we cannot observe the heavenly phenomena directly. For the signs may be produced in a variety of ways. Yet the appearance of each heavenly phenomenon must be carefully observed and, as the things associated with it, those events which offer evidence that they are occurring in a number of ways not incompatible with our earthly experience, must be carefully distinguished.

Här klargörs att många fenomen kan ha flera lika troliga förklaringar och att det är ovetenskapligt att slå fast endast en av dem. Men, man kan ju alltid gissa, eller välja den som passar bäst och det är just detta som är Epikuros pragmatism: När du måste välja mellan lika troliga alternativ, välj den förklaring som gör dig minst olycklig! Det är denna pragmatiska ståndpunkt som genomsyrar Epikuros naturfilosofiska teorier. I inledningen till brevet till Pythocles (O?Connor, 85) framhåller han

First of all, we must not think that there is any other aim of knowledge about the heavens, whether treated in connection with other doctrines or separately, than peace of mind and unshakeable confidence, just as it is our aim in all other pursuits.

Det enda syftet med filosoferandet är alltså psykologiskt, att filosofen själv skall få ro i själen och följaktligen måste man för att uppfylla projektets mål låta varje människa bli filosof. Någon allmän filosofisk sanning är det då inte intressant att befästa utan var och en kan välja den sanning som passar honom eller henne. I sammanfattningen av brevet till Herodotos (Marc-Wogau, sid. 268) konstaterar Epikuros

Om vi sålunda, medvetna om att ett fenomen kan inträffa på flera olika sätt, dock tror att det möjligen inträffar på ett bestämt sätt men inser att omständigheterna är sådana att vi skulle bevara vår sinnesfrid, även om det inträffade på flera sätt, så kommer vi att bevara vår sinnesfrid lika väl som om vi visste att det verkligen inträffade på blott ett bestämt sätt.

Ta bort villfarelserna

De två viktiga villfarelserna som tidigare nämndes som avgörande för människornas onödiga oro i livet bekämpar Epikuros genom att föreslå val av naturförklaringar som eliminerar oron. Villfarelserna grundar sig inte på några observerbara fakta utan på fenomen som inte kan undersökas direkt empiriskt. Därmed kan man ju i konsekvens med ovanstående resonemang välja bort dem.

Det ena fenomenet är gudarna. I brevet till Menoeceus (O?Connor 123) skriver Epikuros

?For the gods exist; of them we have distinct knowledge. But they are not such as the majority think them to be. For they do not maintain a consistent view of what they think the gods are. The impious man is not he who confutes the gods of the majority, but he who applies to the gods the majority?s opinions.

Uppenbarligen är gudarnas existens en allmängiltig sanning i samtidens Grekland och den pragmatiske Epikuros ser ingen anledning att försöka ändra på denna sanning. Den är ju i skepticismens anda lika sann eller osann som vilken historia som helst och den stör i sig inte människans harmoni. Däremot är den nästan lika allmängiltiga uppfattningen om gudarnas ingrepp i människornas liv betydligt allvarligare och det är denna uppfattning som angrips. Som alternativ uppfattning hävdar Epikuros teorin att gudarna lever i avskildhet sitt eget liv mellan de existerande världarna och att de inte har det minsta intresse i våra förehavanden. Genom denna variant på gudamyten hittar Epikuros en historia som är precis tillräcklig för hans projekt. Ett större ingrepp på den allmänna uppfattningen t.ex. genom förnekandet av gudarnas existens eller hävdandet av nya gudar skulle vara onödigt svårt att genomföra. Ett mindre ingrepp skulle å andra sidan inte räcka till för projektets syfte.

Det andra fenomenet är dödsångesten och rädslan för livet efter döden. Här tar Epikuros till sig Demokritos? atomteori för att avdramatisera döden. Han beskriver hela universum som bestående av atomer av skilda slag varav själen består av atomer av ett särskilt fint slag. De uppfyller hela kroppen under levnaden och förmedlar förnimmelser till medvetandet, men faller isär till ett antal själlösa element efter döden och sprids som nya byggstenar till nya själar. Att oroa sig för dessa atomers tillvaro efter döden är fåfängt och endast en källa till onödig olycka. Notera att atomerna inte är observerbara och därmed enligt Epikuros? kunskapsteori inte alls en säker förklaring till universums utseende, men det är en tilltalande teori som gör människorna mindre olyckliga.

Att döden som sådan skulle vara något skräckinjagande avfärdar Epikuros genom ett logiskt resonemang om själens samband med förnimmelserna. Eftersom man bara kan förnimma medan man lever så kan själva döden inte kännas eller upplevas och är därför inte det minsta obehaglig; den är helt enkelt inte någon upplevelse. Till Menoeceus skriver han (O?Connor, 124):

Grow accustomed to the belief that death is nothing to us, since every good and evil lie in sensation. However, death is the deprivation of sensation. Therefore, correct understanding that death is nothing to us makes a mortal life enjoyable, not by adding an endless span of time but by taking away the longing for immortality.

Lev väl, men återhållsamt

Ett liv i sus och dus kan verka frestande och helt i konsekvens med Epikuros? projekt. Men, projektet betonar inte i första hand lyckoupplevelser utan snarare undvikandet av olycka. I brevet till Menoeceus (O?Connor 128) framhåller han

?Everything we do is for the sake of this, namely, to avoid pain and fear. Once this is achieved, all the soul?s trouble is dispelled?

Att undvika olycka är alltså det huvudsakliga målet och detta kan ibland motsäga strävandet efter lyckoupplevelser. En typisk källa till olycka är hämnd eller fruktan för hämnd. Om man lever ett utsvävande liv är risken stor att andra människor kommer till skada, vilka i motsats till gudarna mycket väl kan göra livet surt för den som orsakade skadan. Oron för dylik hämnd är ofrånkomlig och kommer att allvarligt störa det lyckliga livet. I Principle Doctrines 35 (O?Connor 151) konstateras t.ex.

It is impossible for the one who commits some act in secret violation of the compacts made among men not to harm or to be harmed, to remain confident that he will escape notice, even if for the present he escapes detection a thousand times. For right up to the day of his death, it remains unclear whether he will escape detection.

Och i doktrin 27 (O?Connor 148) betonas de sociala relationerna ytterligare

Of all things that wisdom provides for living one?s entire life in happiness, the greatest by far is the possession of friendship

Försiktighet och största möjliga hänsyn till omgivningen rekommenderas alltså. Inom detta område går vi alltså utöver det rent psykologiska metoderna som användes mot vanföreställningarna och människorna uppmanas att besinna sitt handlande idag för att kunna vara tillfreds imorgon. I följande citat klargör Epikuros t.ex. de rekommenderade gränserna för sexuella äventyr (O?Connor, Vatican Sayings 51)

I hear from you that carnal appetites make you too eager for sexual pleasures. If you do not break the laws, disturb well-established customs, upset any of your neighbours, do bodily harm to yourself, or waste your resources, give in to your inclinations as you please. However, you cannot avoid being impeded by one of these barriers. For sexual pleasures has never done anybody any good. One must be content if it has not done actual harm.

Om Epikuros levt på 2000-talet?

Epikuros naturvetenskapliga uppfattningar skulle naturligtvis ha varit helt i enlighet med dagens vetenskap. De vetenskaper som grundar sig på direkta observationer och därmed ger oss sanningar enligt Epikuros? kunskapsteori har utvecklats och utvecklas ständigt med fler och noggrannare observationer. Sanningen har dock ändrats åtskilligt sedan Epikuros tid vilket visar att hans (och vår) sanning inte är evig. Hans öppna sinnelag i vetenskapsteorin är ett mönster också för dagens forskning och han föregriper också delvis huvudidén hos den moderna vetenskapsteoretikern Karl Popper: Inga teorier kan bekräftas, men varje vetenskaplig teori kan falsifieras. Se exempelvis följande fantasifulla bild i brevet till Pythocles (O?Connor, 88,89):

The world ? is separated from the boundless and limited by a boundary either loose or compact, either revolving or stationary, and possessing a shape that is spherical or three-cornered or any kind at all. All sorts of variations are possible, for none of the phenomena in this world, whose boundary it is possible to comprehend, offers evidence to the contrary.

Epikuros? lycko- och moralteori däremot kan sägas stå sig väl i dagens värld precis som den är. Däremot skulle väl en motsvarande empirisk undersökning av folkliga förhållanden ge annorlunda resultat.

Hur skulle ett lyckoprojekt se ut hos oss idag? Vi börjar med den empiriska undersökningen av orsaker till människors olycka och nöjer oss med att betrakta vår egen privilegierade värld, där de grundläggande livsbehoven är tillfredsställda.

Rädslan för gudarna får idag jämföras med rädslan för Gud och dödsångesten med helveteshotet. Dessa orosmoment har onekligen varit orsak till åtskilliga människors olycka sedan Epikuros tid, men är nu, i vår sekulariserade värld, inte särskilt utbredda och huvudorsakerna till olycka måste sökas någon annanstans.

Onödiga villfarelser kan man kanske hitta på andra håll än i den religiösa uppfattningen. Vi inbillar oss t.ex. att vi måste se ut, uppträda och prata som amerikanska kändisar för att bli accepterade i samhället. Denna villfarelse kan kanske ses som en inbillning att gudarna i Hollywood skulle bry sig om den enskilda människan, medan det istället är så att de lever i sin värld helt åtskilda från oss andra och inte alls lägger sig i om vi härmar dem eller inte. En dylik villfarelse behöver ingen speciell ny teori för att bekämpas, utan kräver väl egentligen bara ett nyktert resonemang, t.ex. ett lugnt samtal i goda vänners lag i något som liknar Epikuros? trädgård.

Den viktiga lyckobringande effekten av att vara omtyckt bör i Epikuros anda genomföras genom att vara en bra medmänniska, medan vi inbillar oss att det genomförs genom att genom utseendet och prylarna efterlikna de gudar (läs kändisar) som medmänniskorna uppenbarligen tycker om. Även här skulle ömsesidiga terapeutiska samtal förmodligen göra gott.

Andra möjliga villfarelser är att cigaretter, vin, choklad och fet mat är skadligt, medan styrketräning, grönsaker och vitamintabletter är nyttigt. Här är det helt klart så att Epikuros kunde använda sin kunskapsteoretiska pragmatism för att göra oss mindre olyckliga. I de fall "forskarna" är oeniga så bör man helt enkelt följa den som gör en minst olycklig; tycker man om choklad, så bör man tro på de forskare som hävdar att det finns ämnen i chokladen som förhindrar hjärtinfarkt, tycker man om vin bör man tro på dem som hittar nyttiga ämnen i det. I de flesta fall kan man alltid hitta någon expert som har en för njutningen tilltalande teori och att följa den är väl precis vad Epikuros skulle ha rekommenderat.

Att propagera för att leva väl och återhållsamt skulle Epikuros få ägna mycket ansträngning åt i vår värld. I denna individualismens tid är kanske detta en stor brist i den mänskliga lyckan. Vänskap och hänsyn till andra är inte precis det som prioriteras högst i dagens samhälle och åtskilliga människor lider i sin ensamhet orsakad av hänsynslös konkurrens för individuell materiell framgång. Liknande tendenser fanns kanske även på 300-talet före Kristus. Epikuros skriver i sitt brev till Pythokles (O?Connor, 85):

These arguments will be useful as well for many others, especially to those who have newly tasted the genuine teachings about nature and those too deeply involved in the business of everyday life.

Behovet av ett Epikureiskt projekt i dagens värld är uppenbart, men vem orkar ta tag i det?

Litteratur

Diogenes Laertius, Lives of eminent philosophers, Volume II, Loeb classical library, Harvard University Press, London, 2000.

Konrad Marc-Wogau, Filosofin genom tiderna, Antiken, Medeltiden Renässansen, Thales, Stockholm, 1991.

Eugene O?Connor, The essential Epicurus, Prometheus books, New York, 1993.

Ronny Ambjörnsson, Människors undran, europas idéhistoria, antiken, Natur och Kultur, Stockholm, 1997.

Svante Nordin, Filosofins historia, Studentlitteratur, Lund, 1995.

Jin vill gärna ha en BMW. Han längtar efter att njuta av fartens tjusning, känna hästkrafterna spela under gaspedalen och känna spänningen i den dynamiska situationen i 200 km/tim. Han vill ha en ny tjusig kostym av märket Armani. Den skulle ge honom den plats i omgivningen han förtjänar, den respekt som krävs för att folk skall lyssna och förhindra onödiga begränsningar i umgängeskretsen.

Jang trivs bäst i goda vänners lag. I umgänget med familjen och arbetskamraterna är han som lyckligast. Glada upptåg och gemensamma ansträngningar fyller vardagen. Jang får sig bekräftad helt och hållet genom sin relation till medmänniskor, genom att hjälpa dem som är i nöd, genom att uppmuntra dem som försöker åstadkomma något och i handling erkänna varje medmänniskas lika värde.

Jin ser sin grundsyn som den naturliga: själviskheten är en grundläggande mänsklig egenskap och endast genom att bejaka den kan mänsklighetens positiva krafter frigöras. Affärsmannen som jobbar för sin egen vinning kommer att dra med sig andra människor, skapa arbete, skapa dynamik, skapa grund för innovationer och kreativitet. Om varje människa får chansen att utveckla sin egenhet, förverkliga sig själv, starta företag och brinna för sitt mål så kommer alla vara lyckliga och samhället att blomstra.

Jang ser sin grundsyn som den naturliga: rättvisekänslan, empatin och jämlikheten är grundläggande mänskliga egenskaper och genom att bejaka dem kan mänsklighetens positiva krafter frigöras. Samarbete gör all mänsklig verksamhet mer rationell, jämlikhet främjar kreativiteten hos var och en och lika delning av ansvar och arbete är det effektivaste sättet till framsteg. Jang vill inte göra karriär, han vill bara dra sitt strå till stacken i arbetslivet och slippa engagera sig i affärslivet.

Jin uppfattar Jangs åsikter som resultatet av propaganda. Han menar att Jang också i grunden är självisk, men på grund av att detta inte är "politiskt korrekt" inbillar han sig att han inte är något annat, förtränger sitt innersta och blir fången i en förödande "vänster"-ideologi. Hans avoghet mot karriärismen beror bara på hans dåliga självförtroende och risk för misslyckande.

Jang uppfattar Jin som offer för låga drifter. Jins åsikter är ett resultat av den propaganda som ständigt pådyvlas oss från etablissemanget; från "höger"-pressen. Han är offer för reklamens budskap som bara vädjar till fåfängan och prestigen. Hans ständiga jakt på nya utmaningar leder bara till stress, till försummad familj och till nedtrampning av medmänniskor.

Var och en av oss är lite Jin och lite Jang. Men en del utvecklar Jin- eller Jangsynen till teorier, försöker att hitta bevis med hjälp av filosofin, historien, psykologin eller sociologin för att just en "självklar" uppfattning är den sanna. Oändliga diskussioner mellan dessa Jin- och Jangteoretiker pågår ständigt och ju mer avancerat teoretiskt system man lyckas utveckla, ju mer övertygad tycks man bli om just den egna uppfattningen. Den blandning av Jin och Jang som man hade från början försvinner och endast en sida blir dominerande.