Diskussionsforum

Jag fick en utmärkt dokumentärfilm i julklapp av Peter: The fog of war av Errol Morris. Den består av en intervju med Robert McNamara genomförd för bara några år sedan.

McNamara utnämndes till försvarsminister av John F. Kennedy och behöll denna post under den stora utvidgningen av Vietnamkriget under Lyndon B. Johnsons presidenttid. Intervjun ger mycket talande inblickar i vad som orsakade den stegvisa utvidgningen och det folkmord som det så småningom resulterade i.

Filmen stärker mig i min övertygelse om att det arbete som vi i FNL-grupperna genomförde under sextio- och sjuttiotalen var väl motiverat och att ställningstagandet för Nord-Vietnam och FNL var det mest rättfärdiga man kunde göra. Men den ger också tankar om hur detta folkmord kunde ha undvikits.

McNamaras förklaringar till krigets orsaker kan sammanfattas i att det 1) för USA var en del i det kalla kriget, dvs. skräcken för den så kallade domino-effekten med en kommunism som sprider sig över världen och 2) att det för Vietnam var ett försvar av självbestämmanderätten.

Man kunde kanske säga att krigets utveckling orsakades av hjärnspöken hos båda sidor.

För USA var det kommunismens spöke som hotade, men i praktiken var hotet om våld från Vietnams sida förstås obefintligt. Om kommunismen genom att föregå med gott exempel skulle sprida sig över världen så vore väl den väl värd det och även amerikaner skulle ha gott av det. Nu visade det sig ju istället att kommunismen förföll inifrån och aldrig blev ett sådant exempel, men knappast på grund av USA:s bekämpade av den med våld och hot om våld. De länder som ännu bekänner sig till kommunismen som Kuba och Nord-Korea kanske gör det just på grund av det yttre hotet. En yttre fiende har ju alltid varit ett bra medel för att behålla makten. Länder som stått mer säkra mot yttre våld som Sovjetunionen och Kina har lämnat kommunismen självmant.

För Vietnam var det kolonialismens spöke som hotade. Bittra mångåriga erfarenheter från kolonialt förtryck från Kina och Frankrike gjorde att närvaron av den nya makten USA sågs som en förlängning av denna historia. Men, kanske var detta en missuppfattning och om man förstått de verkliga orsakerna till USA aggression kanske man hade kunnat få till en förhandlingslösning. För det enorma lidande som det visade sig att USA var kapabelt till att orsaka var knappast värt den begränsning i självbestämmande som man kanske hade tvingats till.

McNamara svär sig fri från eget ansvar, han visar på hur han vid flera tillfällen varit motståndare till utvidgningen av kriget, men var lojal mot sin president. Han diskuterar också allmänt hur kriget som sådant har sina egna orimliga lagar, inte bara utifrån Vietnam utan också utifrån andra världskriget och USA:s slakt av Japansk civilbefolkning. Jag tolkar hans slutsatser så som att man borde finna dämpande mekanismer som hindrar att mänskliga misstag kan få så förskräckliga konsekvenser.