Berlinska reflektioner
Berlin är ju en plats där nittonhundratalets ondska manifesterats i form av två objekt: nazism och kommunism. Under en inledande guidad promenad genom delar av staden fick vi exempelvis se platsen för Hitlers bokbål, ryska ambassaden, muren och minnesmärket över förintelsen. Dessutom fick vi lära oss en hel del om Berlins historia överhuvudtaget av en doktorand i historia, född i Holland och talande tydlig engelska. Vi åhörare nickade energiskt åt guidens förskräckliga historier och var alla överens om att detta var ondska och att så skulle vi aldrig göra.
Men hur är det med det egentligen, har vi lärt av historien? Eller kommer vi om femtio år att resa nya minnesmärken över ondskan i form av korståget mot Islam? Eller minnesmärken över de afrikanska utrotningskrig som vi negligerade? Eller ett minnesmärke över muren mellan Israeler och Palestinier?
Jag hoppas inte det, jag hoppas väl ändå att vi lärt oss någonting och att det nyttar något till att bygga minnesmärken och studera historien. Men tyvärr, man känner inte något riktigt förtroende för framtiden ens med den så hyllade "demokratin".
En annan, mer opolitisk, reflektion gjorde jag vid besöket i mur-museet. Här finns ett gytter av texter och bilder på väggarna som skildrar olika flyktförsök, politiska uttalanden och utvecklingssteg. Men jag orkar inte läsa så mycket, det är rörigt och jag tycker mig kanske inte ha så mycket mer att lära om denna historia. Men i rummet som domineras av konstverk blir jag kvar längre än i de andra! Inte för att jag i allmänhet är speciellt konstintresserad, eller för att konstnärerna är namnkunniga, men kanske för att talesättet "en bild säger mer än tusen ord" kan utvidgas till: "ett konstverk säger mer än tusen bilder".
Med dessa spridda intryck i bagaget är vi nu hemma igen. Jag bläddrar igenom BT för några dagar och fastnar vid en rubrik: "Bush berömde Reinfeldt: "Jag uppskattar det ledarskap ni har tagit i den viktiga frågan om klimatförändringarna". Man tar sig för pannan, är det dylika figurer som skall leda demokratin framöver?
Kul med Bush och Reinfeldt :-). Snacka om beröm som inte är värt mycket.
Samtidigt är det ju bra att till och med dessa herrar snackar om klimatet, eller? Är jag bara naiv?
Ja Niklas, en som ger en träffsäker kommentar i sammanhanget är Birger Schlaug:
http://schlaug.blogspot.com/2007/05/ska-man-skratta-eller-grta.html
Det enda positiva med mötet och att Reinfeldt kan uttala ordet klimat, är att det skapar opinion och tar mediautrymme. Det är också en viktig del i ideologibyggnaden för marknadskramarna, vilket förhoppningsvis leder till en insikt att politiska medel är nödvändiga, och att marknades inte själv kan reglera dessa frågor.
Något konstigt måste det vara med ett samhällssystem som man inte kan bevara utan att bygga en hög mur runt det. Och att man fortfarande tror på metoden, som i Israel och USA...
Kul att du hittat hit, Håkan. Jag håller förstås med dig och hoppas på mer omfattande diskussionsinlägg så småningom.