Diskussionsforum

För ett par veckor sedan skrev jag ett inlägg om pressens benägenhet att presentera forskningsresultat som sanningar innan de blivit granskade. I går kom ett konkret exempel som ett brev på posten:"TEATER SKYDDAR MOT CANCER". En forskargrupp under ledning av professor emeritus Lars Olov Bygren har kommit fram till att teaterbesök minskar risken för att dö i cancer enligt tidningsartiklarna. Jag tvivlar inte på att sociala faktorer kan ha en inverkan på cancerbenägenheten, men att just teater skulle vara speciellt nyttigt verkar märkligt och gör mig nyfiken.

En sökning på nätet visar att man redovisade en pilotundersökning i samma linje redan 2003 i samarbete med SKTF. Redan denna första lilla undersökning föranledde SKTF:s tidning att utbrista: "Vi blir friskare av kultur. Det är vetenskapligt bevisat i ett unikt projekt som SKTF medverkar i." Och politiska slutsatser hade man redan färdiga: "? Nu när vi vet att vi bevisligen blir friskare även av kultur tycker jag att utbudet av aktiviteter som godkänns ska breddas. Vi når för få medarbetare när det enbart handlar om motion. Problemet är skattetekniskt, arbetsgivaren får dra av för motion men inte för kultur. Om inte det ändras blir kultur en förmån för arbetstagarna som de får betala skatt för."

Naturligtvis är den nya mer omfattande undersökningen "ännu inte publicerad" och därmed är den enligt mitt sätt att se inte mogen för sensationsartiklar. Diskussionen och den kritiska granskningen saknas ännu, och denna del i den vetenskapliga processen är lika viktig som själva undersökningen. Jag hoppas och tror att en sådan kommer att ske genom publikationsprocessen. Tills dess har jag själv en del kritiska reflektioner att komma med:

Speciellt:
I just den här undersökningen har "forskarna räknat bort andra faktorer" som rökvanor, motionsvanor, andra sjukdomar, utbildning, inkomst, socialgrupp och socialt nätverk. För att kunna "räkna bort" måste man rimligen ha ett mått på faktorerna, men hur mäter man socialt nätverk? Eller utbildning? Formella examina kan man förvisso mäta, men generell utbildning?

Vilka faktorer har man inte räknat bort? Idrottsintresse, religion, glykemiskt index i födan, ...?

Allmänt i statistiska hypotestester:

Man kan studera för många effekter: Om tillräckligt många effekter kollas, så kommer av rent slumpmässiga skäl alltid några att visa sig signifikanta. Det är nämligen så, att i ett statistiskt hypotestest bestämmer man sig för en s.k. signifikansnivå, t.ex. 5%. Om resultatet av undersökningen visar att det är mindre än 5% sannolikhet för att utfallet beror på slumpen, så betraktas effekten som signifikant eller statistiskt säkerställd. Om man testar 100 faktiskt overksamma effekter så kommer alltså cirka fem av dem visa sig vara signifikanta av rent slumpmässiga skäl. Letar man tillräckligt länge hittar man alltid något!

Man kan studera för få effekter. Det finns oändligt många hypotetiska såväl fysiska som psyko-sociala förklaringar till hälsotillstånd. Varför skulle just de som är utvalda och mätbara och vara de rätta?

Man kan studera fel effekter. Varje effekt som observeras kan mycket väl bero på någon annan effekt som inte undersökts. Kanske är det de som har sängen ovanför ett curry-kryss (en New age-föreställning) som får cancer och att dessa personer är mindre benägna att gå på teater. Kanske är det Gud som håller en skyddande hand över dem som tror på honom (en Old age-föreställning), och att just dessa troende har en större benägenhet att gå på teater? Kanske är cancerbenägenheten ett uttryck för ett allmänt missnöje med tillvaron, ett missnöje som också dömer ut teatern.

Det finns alltså en hel del att tänka på när det gäller att dra slutsatser av sådana här undersökningar och det gör det än viktigare att undersökningen granskas i den vetenskapliga processen. Tills dess har man all anledning till att vara skeptisk.

---

Andra bloggar om: teater, vetenskap, forskningsresultat, cancer