En tur till Florens
En kort semestertur till Florens är ganska trevligt så här på vårkanten. I fredags flög vi så till denna turiststad med Sterling airways direkt från Landvetter flygplats. Någon timmes försening i starten hämtades in till stora delar under flygningen och vi landade när solen stod som högst. Och det gjorde den; varmt och behagligt var det och vi hittade snart till vårt B&B vid Merkate Centrale.
Enligt de i gänget som kommit några dagar tidigare var det överfullt av turister i sta'n och ville man komma in i Ufficierna så krävdes tre timmars köande från morgonens öppningstidpunkt. Men, vi gick ändå, hela gruppen till detta museums kö-arrangemang på fredagseftermiddagen och gissade att det nog ändå var en acceptabel väntetid att vänta. Och mycket riktigt, efter halvannan timme kom vi in i denna "kontors"-byggnad med sina praktfulla konstverk från främst 13-, 14, och 15-hundratalen.
Man slås av hur många mästerliga konstnärer det fanns i Florens under dessa århundraden, få av dem var kända för oss, men kvaliteten var imponerande. Nog kunde man önska ett motsvarande hantverkskunnande hos dagens konstnärer, då kunde de kanske också göra sig namn utan att ta till konstlade uppmärksamhetsmetoder.
Favoriten tillhörde ändå de tidigare kända, Leonardo da Vinci. Tre målningar av detta geni finns i Ufficierna, varav en, den mittersta, blev min favorit i hela museet. Jag har för mig att den benämndes "hyllning till magin", fritt översatt, men den kallas nog något annat på svenska, då jag inte hittar namnet på nätet. Ytterligare mästerlig konst såg vi på måndagen, då vi besökte da Vinci-museet. Detta var mer anspråkslöst och fritt från köer med nygjorda modeller av da Vincis tekniska konstruktioner, men man kunde också bläddra i några böcker med avbildningar av alla Leonardos skisser, teckningar och studier. Och jag konstaterar: denne allsidige man var mästaren. Man blir bara lite förvånad över att Mona-Lisa blivit hans mest berömda verk, en målning som inte alls höjer sig över genomsnittet av Florens konstverk, tycker jag.
På lördagen passerade vi åter Ufficierna på utsidan och förstod att det varit rätt att besöka huvudattraktionen på fredagen. Minst tre gånger längre kö kunde vi nu observera.
Ett problem med turiststäder är att det växer upp så många halvdana restauranger med priser som lovar mer än det smakar. Men har man insides information så kan problemet överbryggas. I vårt sällskap fanns nämligen föräldrarna till en numera bofast Florentinare. Hon och hennes tillika nyinflyttade sambo visade oss rätt bland matställena och middagen på den, inte alls dyra, restaurangen katten och räven: Il Gatto & La Volpe, blev en riktig höjdpunkt, en matupplevelse som befäste Italiens position som det näst bästa matlandet efter Kina i mitt tycke. För den som inte har lokala guider kommer här adressen: Via Ghibellina, 151/r, Firenze.
Domen i staden är en annan stor attraktion och efter ytterligare en turligt vald tidpunkt kunde vi, efter bara något tiotal minuters kö, klättra upp i kupolen och så småningom beundra utsikten över staden som hyst Michelangelo, da Vinci och Galileo. Vår position på toppen av kupolen är bara ett stenkast från den sidobyggnad där Dante döptes 1265.
Enligt de i gänget som kommit några dagar tidigare var det överfullt av turister i sta'n och ville man komma in i Ufficierna så krävdes tre timmars köande från morgonens öppningstidpunkt. Men, vi gick ändå, hela gruppen till detta museums kö-arrangemang på fredagseftermiddagen och gissade att det nog ändå var en acceptabel väntetid att vänta. Och mycket riktigt, efter halvannan timme kom vi in i denna "kontors"-byggnad med sina praktfulla konstverk från främst 13-, 14, och 15-hundratalen.
Man slås av hur många mästerliga konstnärer det fanns i Florens under dessa århundraden, få av dem var kända för oss, men kvaliteten var imponerande. Nog kunde man önska ett motsvarande hantverkskunnande hos dagens konstnärer, då kunde de kanske också göra sig namn utan att ta till konstlade uppmärksamhetsmetoder.
Favoriten tillhörde ändå de tidigare kända, Leonardo da Vinci. Tre målningar av detta geni finns i Ufficierna, varav en, den mittersta, blev min favorit i hela museet. Jag har för mig att den benämndes "hyllning till magin", fritt översatt, men den kallas nog något annat på svenska, då jag inte hittar namnet på nätet. Ytterligare mästerlig konst såg vi på måndagen, då vi besökte da Vinci-museet. Detta var mer anspråkslöst och fritt från köer med nygjorda modeller av da Vincis tekniska konstruktioner, men man kunde också bläddra i några böcker med avbildningar av alla Leonardos skisser, teckningar och studier. Och jag konstaterar: denne allsidige man var mästaren. Man blir bara lite förvånad över att Mona-Lisa blivit hans mest berömda verk, en målning som inte alls höjer sig över genomsnittet av Florens konstverk, tycker jag.
På lördagen passerade vi åter Ufficierna på utsidan och förstod att det varit rätt att besöka huvudattraktionen på fredagen. Minst tre gånger längre kö kunde vi nu observera.
Ett problem med turiststäder är att det växer upp så många halvdana restauranger med priser som lovar mer än det smakar. Men har man insides information så kan problemet överbryggas. I vårt sällskap fanns nämligen föräldrarna till en numera bofast Florentinare. Hon och hennes tillika nyinflyttade sambo visade oss rätt bland matställena och middagen på den, inte alls dyra, restaurangen katten och räven: Il Gatto & La Volpe, blev en riktig höjdpunkt, en matupplevelse som befäste Italiens position som det näst bästa matlandet efter Kina i mitt tycke. För den som inte har lokala guider kommer här adressen: Via Ghibellina, 151/r, Firenze.
Domen i staden är en annan stor attraktion och efter ytterligare en turligt vald tidpunkt kunde vi, efter bara något tiotal minuters kö, klättra upp i kupolen och så småningom beundra utsikten över staden som hyst Michelangelo, da Vinci och Galileo. Vår position på toppen av kupolen är bara ett stenkast från den sidobyggnad där Dante döptes 1265. Kommentarer
Trackback