Fotbollsfeber
I dessa dagar är det svårt att inte dras med i fotbollsfebern - trots att jag nu bor TV-fritt i sommarstugan. Jag såg emellertid de två första matcherna i "vår" grupp vid ett tillfälligt besök i sta'n.
Idag läser jag Borås Tidnings "sportchef" : -Ta ut reserverna mot Spanien. Herr Hansson vill inte satsa på reserverna för att de är bättre, utan för att de är sämre! Han vill vara taktisk och spara nyckelspelarna till den avgörande matchen mot Ryssland. Han tar nämligen för givet att Sverige ändå förlorar mot Spanien.
Vad är detta för ynklig inställning till tävling? Vart tog de moderna tongångarna om självförtroende vägen? Coaching? Tro på din förmåga? Uttryck som blivit sportens paradbegrepp och som man sålt till företag i form av happenings för att få upp andan i arbetslivet.
Tron på den egna förmågan har snabbt försvunnit och Hansson rekommenderar landslaget att kallt och rationellt lägga sig mot Spanien för att kanske få spela en match till. Till vilken nytta? Om man blir utslagen mot Ryssland eller i första kvartsfinalen kan väl ändå kvitta, speciellt i jämförelse med den förnedring man utsätter sig för genom att ägna sig åt utstuderad taktik istället för ärlig kamp.
I matchen Sverige-Grekland lade jag märke till en annan eftergift till osportsligheten. De två kommentatorerna beskrev med beundran i rösten hur Ljungberg med utstuderad skicklighet ordnar så att han blir fälld och får frisparkar, medan en annan svensk som föredömligt hoppade över ett motståndarben i straffområdet betraktades som hopplöst naiv.
Fusk beundras, ärlighet förlöjligas.
Och idrotten skall vara ett föredöme för ungdomen! ... och man upprörs över ungdomens bristande respekt för regler i samhället!
Nej, sätt Ljungberg på avbytarbänken, inte för att han är bra utan för att han är oärlig!
och förlåt en gammal stofil, men jag måste nog ändå framhålla ett hopplöst gammalmodigt motto:
Må bästa lag vinna!
Idag läser jag Borås Tidnings "sportchef" : -Ta ut reserverna mot Spanien. Herr Hansson vill inte satsa på reserverna för att de är bättre, utan för att de är sämre! Han vill vara taktisk och spara nyckelspelarna till den avgörande matchen mot Ryssland. Han tar nämligen för givet att Sverige ändå förlorar mot Spanien.
Vad är detta för ynklig inställning till tävling? Vart tog de moderna tongångarna om självförtroende vägen? Coaching? Tro på din förmåga? Uttryck som blivit sportens paradbegrepp och som man sålt till företag i form av happenings för att få upp andan i arbetslivet.
Tron på den egna förmågan har snabbt försvunnit och Hansson rekommenderar landslaget att kallt och rationellt lägga sig mot Spanien för att kanske få spela en match till. Till vilken nytta? Om man blir utslagen mot Ryssland eller i första kvartsfinalen kan väl ändå kvitta, speciellt i jämförelse med den förnedring man utsätter sig för genom att ägna sig åt utstuderad taktik istället för ärlig kamp.
I matchen Sverige-Grekland lade jag märke till en annan eftergift till osportsligheten. De två kommentatorerna beskrev med beundran i rösten hur Ljungberg med utstuderad skicklighet ordnar så att han blir fälld och får frisparkar, medan en annan svensk som föredömligt hoppade över ett motståndarben i straffområdet betraktades som hopplöst naiv.
Fusk beundras, ärlighet förlöjligas.
Och idrotten skall vara ett föredöme för ungdomen! ... och man upprörs över ungdomens bristande respekt för regler i samhället!
Nej, sätt Ljungberg på avbytarbänken, inte för att han är bra utan för att han är oärlig!
och förlåt en gammal stofil, men jag måste nog ändå framhålla ett hopplöst gammalmodigt motto:
Må bästa lag vinna!
Kommentarer
Postat av: charlotte
Precis, håller med! Och den där kommentaren om Ljungberg var oerhört pinsam. Framför allt som samma kommentatorer är så oerhört indignerade när andra lags spelare gör likadant. Men det var samma sak under hockey-vm - utländska spelare var provokativa fulspelare, svenska spelare däremot "smarta" när de sökte mucka gräl för att få motståndarlagets spelare att ådra sig utvisningar....
Trackback