Diskussionsforum

Äntligen blev det av! I förra veckan besökte jag Riksarkivet i Stockholm för att få tillgång till min akt ifrån SÄPO:s åsiktsregister. De delar av SÄPOs register som anses möjligt att visa för oss registrerade har nämligen flyttats från SÄPO till Riksarkivet. Där kan den som är registrerad titta på sin akt och också, för en ringa penning, få kopior på akten.

Min mapp innehöll bara nio A4-sidor, vilket sanningen att säga var lite av en besvikelse; nog kunde mina aktiviteter under sjuttio- och åttiotalen varit bättre dokumenterade!

Den första noteringen var från februari 1970:

"Enl. XXXXXX tar S. emot försändelser för FNL-gruppens räkning. 5:73 s 64:70."

Uppgiftslämnaren är överstruken i dokumentet. Är det någon på posten månntro?

Den sista noteringen var från första maj 1983:

"S. deltog i demonstationståg anordnat av KPMLr, boråsavdelningen. "

Materialet består huvudsakligen av

• ett tiotal observationer av att jag deltagit i demonstrationer och apellmöten i Borås, antagligen från smygtittande poliser.
• ett polisiärt omhändertagande i samband med en demonstration då USAs ambassadör Holland besökte Svaneholm 22/3 1971. Rättegången frikände oss alla så småningom.
• några observationer om deltagande i interna möten, fester och sommarläger, något mer organiserat smygande i gathörnen.
• några uppgifter om organisatoriska uppdrag inom KFML(r), vilket torde kommit från någon intern uppgiftslämnare eller från mer avancerat spioneri än smygtittande.
• ett par uppgifter från pressen (Borås Tidning och Proletären) om aktiviteter jag deltagit i.

Glädjande nog tycks SÄPO inte haft någon uppgiftslämnare på den arbetsplats där jag var mest aktiv, kanske berodde det på att fackordföranden var vänsterpartist och inte sosse.

Man blir först lite road av att se hur amatörmässigt bevakningen tycks ha genomförts och bokförts, vilket ger lite av ett löjets skimmer över SÄPO. Men, eftertanken är inte så roande.

Det handlar ju faktiskt om en ren åsiktsregistrering av en grupp människor som arbetar med demokratiska medel och ideal. Under mina drygt femton år inom FNL-grupperna och bokstavsvänstern i form av KFML, KFML(r) och KPML(r) genomfördes den politiska verksamheten helt öppet. Vi hade onekligen en samhällsomstörtande ideologi, men sysslade faktiskt enbart med att försöka övertyga folk med öppna argument via flygblad, tidningsförsäljning och offentliga möten. Vi hade ingen dold agenda, de allra flesta av oss arbetade ideellt med rättvisetanken som främsta ledstjärna. Det enda olagliga vi gjorde var att vi klistrade affischer på tele-skåp på nätterna och stal någon amerikansk flagga för offentlig bränning när bombningarna i Vietnam pågick som värst.

Utvecklingen sedan sjuttiotalet har gjort att registreringen inte nämnvärt påverkat mitt liv. Jag missade ett sommarjobb en gång på slutet av åttiotalet, tror jag, på grund av registeringen. Ericsson, som var det enda av de företag jag sökt sommarpraktik hos som begärde personnummer, var också det enda som snabbt gav ett klart nej utan motivering. En annan gång fick jag ett uppdrag på mitt jobb att inspektera en svetsad anläggning i ett hemligt bergrum. Uppdragsgivaren ville ha mitt personnummer för en kontroll sa han, men när jag påpekade att det förmodligen skulle stoppa mig, avvaktade han tills efter jobbet var klart! Jag fick i och för sig aldrig reda på om han verkligen skickade in uppgifterna och vilket resultat det i så fall visade.

Andra aktivister från den tiden har drabbats mer; jag känner till ett par exempel på hur mina fränder från denna tid blivit uteslutna från sina arbeten på grund av sina åsikter, vilket i dessa fall nog varit förluster även för de aktuella arbetsgivarna.