Diskussionsforum

Häromdagen fick jag höra att man i Volvos budget nästa år satsar flera miljarder på motorutveckling. Detta tycks dessutom vara en ökning i andelen av den totala utvecklingsbudgeten. Samma tendens har jag tidigare hört från andra företag i Europa som tillverkar tunga fordon. Man vill minska på den fossila bränsleförbrukningen.

Förra veckan var jag delaktig i en ansökan till ett EU-projekt. Projektet berör utmattningshållfasthet för tekniska konstruktioner och ett nyckelord som förväntas i ansökan är sustainablity, hållbarhet är ordet för dagen. För något decennium sedan var jag också inblandad i EU-ansökningar. Då var nyckelordet på modet competitiveness, då var det Europas konkurrens på den internationella arenan som framhävdes.

Då som nu försöker vi forskare att anpassa våra forskningsidéer till det som är gångbart i Bryssel, inom hållfasthetsområdet får man därmed nu framhäva lättviktskonstruktioner, mindre och lättare material. Då finns det en chans att få anslag.

Detta är två exempel på hur man nu faktiskt satsar stora pengar på minskade koldioxidutsläpp för en hållbar framtid. Varför?

Det finns väl två viktiga förklaringar, den ena är spekulationerna i att oljan håller på att ta slut, den andra är att det överstatliga EU, inspirerat av den överstatliga organisationen FN:s klimatpanel, satt upp klimatmål avseende utsläpp, förnyelsebara bränslen o. dyl. Jag vet inte vilken av dess två orsaker som är mest betydelsefull, men jag är övertygad om att den senare har stor betydelse och att därmed FN och EU gör skillnad.

De överstatliga organisationerna främjar en något mer hållbar utveckling med en pondus som knappast något enskilt europeiskt land skulle kunnat göra.

Multinationella företag har för länge sedan lämnat den nationella arenan och rör sig fritt över världen med endast sin egen utveckling som drivkraft. Deras styrelserum är slutna för demokratisk insyn, deras direktörer är inte avsättbara med demokratiska medel, men de har makt och ett enormt inflytande över vårt dagliga liv.

Är det då inte nödvändigt att skapa demokratiska organisationer på samma nivå som kan reglera marknaden för att skydda människor och natur?

Och hur skall detta gå till om man vänder ryggen till den europeiska organisation som kunde bli en sådan kraft? Och som, vilket mina inledande två exempel visar, till viss del uppenbarligen är en sådan kraft.

Vi måste helt enkelt anpassa vår demokratiska organisation till det faktum att de avgörande makthavarna skiter i nationsgränserna och att deras ensidiga ekonomiska drivkraft är förödande om den inte regleras.

Detta är mitt enkla argument i den pågående MP-debatten.