Diskussionsforum

Följande insändare till Borås Tidning publicerades den 13 juli:

Anders Källström kommenterar i BT den 30 juni en utredning om Västsveriges högskolor. Han refererar bland annat till "de båda samhällssektorernas olika syn på kunskapssökandets syfte". Han menar då "akademin" respektive "näringslivet" och framhäver förstås sin egen sektors intressen, nämligen det affärsmässiga näringslivets. Jag skulle vilja påstå att det finns fler sektorer i vårt samhälle än den affärsmässiga och den rent akademiska.

Vi har t.ex. allmänna mänskliga sektorer som handlar om miljö, integration, brottslighet, åldringsvård, sjukvård och skola.?Det är inte bara näringslivet som har enorma behov av kunskap "för resultatens skull" utan också sektorer som de nämnda, ja, jag skulle vilja påstå att de till och med är viktigare.

Forskning och utveckling har traditionellt inte alls drivits av det som Källström kallar "akademins själ", att söka kunskap för kunskapens egen skull. Istället menar jag att de största framstegen i vetenskaplig kunskap har drivits fram i en strävan att lösa mänskliga problem. Som bieffekter har förstås vetenskapsmän svävat ut i, för dem själva, intressanta blindspår, men huvudsyftet har varit att lösa verkliga problem. Källström tycker istället: "Kunskaper skall omsättas i något marknaden, helst snabbt, direkt eller indirekt, är beredd att betala för". Men att lösa verkliga problem innebär verkligen inte bara att ta fram kunskaper som skall omsättas i pengar. Bland de viktigaste problemen att lösa i dagens värld ser jag istället

* att försörja oss med energi med en bibehållen hållbar miljö,
* att bekämpa fattigdomen såväl i Sverige som i världen,
* att stävja den orimligt resurskrävande tekniska utvecklingen.

Inget av dessa problem löses med "introverta" akademiska studier, men inte heller med affärsinriktad forskning som marknaden snabbt är beredd att betala för. Tvärtom, är det just århundradens strävan efter kortsiktiga affärsmässiga vinster som ställt oss inför dessa problem. Det finns verkligen andra mål att sträva efter i mänsklig forskning och utveckling och det är något vi bör ge universitet och högskolor i uppgift.

Jag menar dessutom att det faktiskt inte ens är "att söka kunskap för kunskapens skull" som dominerar den akademiska världen. Istället är det just marknaden som styr forskningen i mycket hög utsträckning. Men det handlar inte om den marknaden som handelskammaren agerar i, det handlar om en annan marknadssektor. Forskarens strävan är dels att personligen vara gångbar på denna marknad, dels att den egna institutionen skall vara framgångsrik. Marknaden som styr är den som ger forskningsanslag, t.ex. nationella forskningsråd och EU. På denna marknad gäller det att visa upp publikationer, att ha de rätta kontakterna, att samarbeta med politiskt gångbara nationer och att känna av de senaste trenderna. Marknaden har tyvärr trängt ut såväl strävan efter att lösa verkliga problem som nyfikenhet.

Jag håller med Anders Källström om att man bör ställa större krav på högskolorna och universiteten, men kraven skall ställas utifrån allmänna samhälleliga behov. Att dra in högskolorna i affärsvärldens kortsiktiga perspektiv kommer nog att skapa mer problem än det löser.