Ett antitips
En bok som jag inte rekommenderar är Ayn Rand: Och världen skälvde. För några veckor sedan frestades jag att göra ett test som finns att hitta på nätet. Jag hittade det via en länk från Jimpans blogg och det går ut på att ta reda på vilken moralfilosofi man står för. Jag svarade på ett tiotal frågor och den artificiella intelligensen räknade ut till hur stor procent jag är överens med kända filosofer.
Det visade sig till min stora besvikelse att Epicurus bara stämde till 83% med min uppfattning. Ännu mer förvånad blev jag över att en för mig helt okänd filosof stämde till 100% med mina svar. Detta var just Ayn Rand och jag blev naturligtvis tvungen att genast beställa ett par böcker av henne.
Jag blev misstänksam redan när jag såg förlagets namn, Timbro, och något trött när jag hade 1220 sidor med liten text framför mig. Trots detta har jag nu faktiskt läst 570 sidor, nästan hälften.
Min första reaktion var att boken liknade de mest extrema romanerna jag läste under min vänsterradikala tid, nämligen Stål och Slagg och Hur Stålet Härdades. Författarnas namn minns jag inte, de har inte gått till historien, men romanerna var ryska propagandaböcker som hyllade de urstarka, karaktärsfasta och intelligenta arbetarna. Ayn Rands hjältar är istället entreprenörerna, lika urstarka, karaktärsfasta och intelligenta. Samhällets väl och ve vilar på deras axlar, men de är ständigt motarbetade av socialisterna, de som kräver rättvisa villkor och som angriper profitbegäret.
Romanen är alltså en propagandabok för nyliberalismen, full av schablonbilder såväl av de goda entreprenörerna som av de onda svaghetsdyrkarna. Den är emellertid mycket mer välskriven än de ryska motsvarigheterna och stundtals underhållande och spännande och det är väl därför jag stått ut så länge. Jag hoppades orka läsa hela boken för att möjligen upptäcka en kvalitetshöjning så småningom, men nu ger jag upp. Nu har schablonerna blivit karikatyrer och man måste nog vara en troende nyliberal för att roas av texten.
Hittade detta i Wikipedia:
"Vid en amerikansk undersökning där läsare ombads välja ut den bok som påverkat dem mest så hamnade Och världen skälvde på en andraplats efter Bibeln"
Och det skall även spelas in en filmatiserad trilogi under 2007 som baseras på boken...
Man blir ju ändå nyfiken =)
Jag som just köpt både "Och världen självde" och "Urkällan"... Bara av den anledningen att de hyllats av så många i det andra lägret.
(Men jag har hört att de är ganska dåliga rent litterärt sett. Sånt ska man å andra sidan bedöma själv.)
Ska bli spännande att se om jag orkar ta mig igenom nån av böckerna. Får nog börja med "Urkällan", som inte är fullt så tjock. ;-)
Jag lovar förresten att återkomma med ett svar på din kommentar till min text om kinesisk filosofi. Det var så intressanta tankar, som jag själv (konstigt nog?) inte tänkt, att jag vill ge dem lite mer eftertanke och skriva en ny post om just dem. Och så har jag haft lite fullt upp på sistone, så jag har inte riktigt kunnat ägna dem den eftertanke de förtjänar. Hoppas du har överseende!
Lycka till, nyfikne Heiti och ambitiöse Jimmy. Jag utmanar er bägge och bjuder på öl på valfri krog i Borås eller Göteborg för den som läser mer än 570 sidor.
Förvånande! Litterärt sett är Och världen skälvde ganska hopplös. (Boken utmärks av ändlösa haranger och tjatiga karikatyrer.) Men jag tycker ändå att Rand har ett otroligt flyt i texterna, som gör att man vill fortsätta läsa. Det är en skickligt skriven stridsskrift helt enkelt. Jag tror inte att man vänder sig till Och världen skälvde för att få läsa nyanserade filosofiska resonemang.
Men min uppskattning av Och världen Skälvde kan också hänga ihop med att jag läste boken under lumpentiden. Allt som fick tankarna att vandra iväg från fältkåma och skinande paradkängor var gudomligt ...