Kan arkitektur representera lycka?
En enkelt men typiskt exempel på sådan fri analys ges om ett Holländskt bostadsområde: "... husens konturer var enkla, rena och skarpa, ungefär som om de ville antyda att de betraktade sina primitiva former med viss ironi eller förlägenhet." Att associera "enkla, rena och skarpa" till "ironi och förlägenhet" är ju bara en av oändligt många möjliga associationer, en som får stå för de Botton, men ändå, på sätt och vis, behaglig att ta till sig.
Mycket av resonemanget handlar om vad som egentligen är vackert och ett dominerande förslag är: "De byggnader vi tycker är vackra innehåller ett koncentrat av de kvaliteter vi lider brist på." och därmed med ett citat från Stendhal: "Skönheter tar sig uttryck i lika många stilar som det finns visioner av lyckan".
Personligen ser jag skönhet i byggnadsverk mer utifrån deras hållfasthetskonstruktion såsom stora katedraler där man kan ana kraftspelet i valven eller kedjebron i Budapest som ger ett intryck av perfekt konstruktion. Motsatsen tycker jag är fult, såsom de numera populära hyllor utan konsoler, där det väsentliga hållfasthetselementet är dolt i väggen. de Botton skriver också en del om denna aspekt, men hans bakgrund inom humaniora gör honom inte lika fascinerad som ingenjören av denna funktionella skönhet.
Men, om man tänker efter, vad som är vackert kan nog knappast analyseras, det visar ju klädmodets växlingar med all önskvärd tydlighet. Vad som får oss att ändra smak kan oftast bara avslöjas i form av en efterhandskonstruktion. de Botton har, trots sina underhållande analyser och beskrivningar förstås insett detta:
"Det har ofta räckt med några få byggnader och en bok för att andra skall ha goda exempel att följa. Nietzsche noterade att den utveckling som högtravande brukar kallas den "italienska renässansen", och vars uppkomst vi lätt föreställer oss involverade oräkneliga aktörer, i realiteten kan hänföras till blott ett hundratal individer, medan den besläktade nyskapelse som i läroböckerna benämns "klassicismens återfödelse" hade ännu färre förkämpar: en enda byggnad, Brunekkescgus Isoedake degku Ubbicebtu i Florens (1419-44), och en traktat, Leon Battiskta Albertis "De re aedificatoria libri decdem (1452, "tio böcker om byggnadskonsten"), var tillräckligt för att bibringa världen en ny mottaglighet."
Lyckans arkitektur var en underhållande bok som väckte en del tankar, men långt ifrån så läsvärd som de Bottons hittills bästa i mitt tycke: "Statusstress".
Jag tror skönhet hänger ihop med längtan och som i sin tur kan ha en av sina källor i brister hos oss själva. Varför uppskattar du fasta konstruktioner som har ett tydligt sammanhang, och inte dolda och bräckliga?
Joakim: Jag förstår vad du menar! Och det är ju också innebörden i ett par av citaten ovan, fast jag missade kopplingen till min egen skönhetsupplevelse.
Men, om jag nu rannsakar mig själv tycker jag inte att jag har mer dolda eller bräckliga egenskaper än någon annan. Men, de är kanske dolda också för mig själv?
Eller också är jag, trots ihärdiga djupdykningar i humaniora, en hopplöst enkelspårig tekniker.
Vad sades om funktionalismen?
Heiti: Det jag minns från boken om funktionalism är att den första funkisvillan utanför Paris tydligen blev föremål för långtida krav på ersättning, då det platta taket läckte rejält.
Inte så funktionellt, alltså!
Ok..Tänkte om han tog upp några filosofiska perspektiv på funktionalismen som begrepp och dess starka inflytande på arkitekturen.
Det finns sannerligen säkert mycket att ösa ur...
Men å andra sidan, så var nog Sverige rätt unik i det avseendet.
Är också nyfiken på vad du tyckte om Walden.
Liten recention snart? =)
Heiti: Ja, jag skall skriva en recension så småningom,
men den kommer nog inte att överraska dig, med tanke på vad du tyckte om boken.