Hur gör vi skolan till en bättre plats att vara i?

Katarina Larsson, ledarskribent på Borås Tidning skriver idag en utmärkt ledare. Hon reagerar på en serie i SVTs Rapport som behandlat barnfamiljernas problem med att "få tiden att räcka till". En av slutsatserna av reportaget tycks vara att skilsmässa är en praktisk lösning. En annan "praktisk" lösning, som lär komma till användning, är sjukskrivning.  Katarina påpekar att man inte kan ta så lättvindigt på de två motsägelsefulla strävandena i den borgerliga politiken: arbetslinjen och barnlinjen. "Fler skilsmässor och sjukskrivningar kan ju knappast kallas för hållbar utveckling".

Detta är viktig insikt av en moderat i dessa individualismens tider; är individen viktigare än familjen?

Jag anar här ett samband med det stora problem som togs upp i BT igår lördag, mobbningen i skolan. Ett reportage från Särlaskolan visar hur flickorna trakasseras av pojkar i en sådan utsträckning att många flickor känner stor olust för att gå dit.

Rektorn vid skolan framhåller den politiskt inkorrekta uppfattningen att flickorna själva har en viss skuld i trakasserierna, genom utmanande klädsel och beteende, en åsikt som genast slås tillbaka av såväl center- som vänsterpartist från kommundelsnämnden i dagens tidning.

"Vi skall bygga upp harmoniska människor och det gör man ju inte om man har den här skolmiljön" säger centerpartisten och vänsterpartisten fyller på: "Jag skulle inte yttra mig på det sättet. Man måste ha lite ödmjukare inställning mot det flickorna upplever".

Men vad skall man då göra? Centerpartisten säger: "Då får vi diskutera hur vi skall gå vidare. Vi har mobbningsplaner och allt klart, och blev nyligen inspekterade av Skolverket. Det här är helt enkelt oacceptabelt". Vad säger det uttalandet om åtgärdsförslag?

Mobbning är ju ingen ny företeelse utan kan väl ses som en del i ungdomars strävan att skaffa sig en identitet och ett förhållande till andra. För många blir chocken kraftfull, när de efter att ha varit centrum i familjens trygga famn, konfronteras med världen. I konfrontationen får man lära sig att anpassa sig till såväl de "onda" som de "goda", livet efter skolan blir lättare om man lärt sig en smidighet gentemot sina medmänniskor.

Ett visst mått av mobbning skulle då vara oundvikligt och att vuxenvärlden lägger sig i kan vara till mer skada än nytta. Men det måste finnas gränser och när det går för långt måste absolut vuxenvärlden ingripa. Avvägningen är svår, speciellt som vi vuxna bara ser lite på ytan. Lärare, rektor, föräldrar och politiker ser dessutom inte samma saker, vilket bidrar till att deras bedömning av problemet blir olika.

Men, vad skall man göra då? Politikerna har inga konkreta åtgärder att komma med, rektorn tycks ha gett upp.

Vad sägs om följande radikala förslag:

Ge alla skolbarnsföräldrar möjlighet till sex timmars arbetsdag med ekonomisk kompensation. En timme av denna nya fritid kan ägnas åt att ta hand om de egna barnen, dvs. hjälpa till att "få vardagen att gå ihop". En timme ägnas åt samhällstjänst, vilken består i att delta i skolarbetet: man kan berätta om sina erfarenheter, sina släktingars historia, sin flykt från krigshärjade regioner, sitt arbete, sina fritidssysselsättningar, sin politiska verksamhet, sin idrottsverksamhet, sina resor. Man kan hjälpa till i matsalen, avlasta lärarna med deras administrativa arbete osv.

Detta skulle
  • ge föräldrarna mer tid att fostra sina egna barn i grundläggande moral
  • öka vuxennärvaron i skolan för att stävja de värsta avarterna av mobbning
  • komplettera skolans kunskapsnivå
  • göra undervisningen mer tilltalande för eleverna

Kostar det nå´t? Ja, naturligtvis, men ekonomiskt kan säkert delar räknas in genom minskade sjukskrivningar hos föräldrar och lärare, minskat behov av kuratorer och psykologer samt minskat antal socialt utslagna. Dessutom kan det väl vara värt en del pengar att komma tillrätta med ett av våra viktigaste samhällsproblem, en skola som urartar.


Andra bloggar om:
,

Kommentarer
Postat av: Johan H

sänkt arbetstid är en mycket bra reform, som tyvärr är stendöd politiskt :( varken sossarna eller borgarna vill ha sänkt arbetstid. jag tror dock samhället skulle tjäna stort på det, för att inte tala om hur bra det vore för människor.

Postat av: vänstra stranden

Ja pust vad skall man säga. Jag är så trött på allt jamsande i skolan - det är ju fullständigt självklart att oavsett vad man har på sig eller inte har på sig så skall man få vara ifred. Rektorn borde fundera på vad han själv skulle tycka om någon ansåg hans klädsel vara en ursäkt för mobbing.

Däremot är jag lika trött på dem som tror att ungdomar kan vara supergulliga mot varann hela tiden. Precis som du skriver så har detta alltid förekommit. Och i äldre år så är det kanske en del av vuxenblivandet. Men förr tror jag att alla visste att det var fel. Det tror jag inte längre är fallet.

In med fler vuxna som du säger, in med lärarauktoritet (ej detsamma som auktoritär) och in med några få men hårda regler som implementeras istället för alla olika normer hit och dit. Det går att få bukt med detta om man vill, jag har sett lysnade exempel på detta. Men det kräver engagerade, lyhörda men auktoritativa lärare.

2007-02-13 @ 19:51:42
URL: http://www.vanstrastranden.blogspot.com
Postat av: Tony

Mycket bra förslag, Thomas!

m v h Tony

2007-02-14 @ 23:55:52
URL: http://vgtony.blogg.se
Postat av: Mohamed

Jag tyck det vare mocket bro.
Jag tocker ni skri ver mocket fiiiint , abooo

2007-12-03 @ 10:20:56
Postat av: Thomas Svensson

Tack Mohamed, jag hoppas att kunna återkomma med förslaget så småningom, det är värt en mer allmän diskussion.

2007-12-03 @ 10:46:42
URL: http://tgs.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback