Om livets korthet

För ungefär tvåtusen år sedan skrev Seneca en skrift som heter "Om livets korthet". Där ger han visa levnadsråd som kan göra oss gott, vi jäktade upplevelsejagande tjugohundratalsmänniskor:

Ur kap. X:

" Om jag ville i enskildheter och med argument utföra mitt påstående, så skulle många bevis erbjuda sig, som kunde styrka sanningen av den satsen, att deras liv är ytterst kort, som jämt äro i sysselsättning. "

"Livet kan delas i tre perioder: det som är, det som var och det som kommer. Det ögonblick vi leva är kort, den tid vi skola leva är oviss, det vi hava levat är visst. Ty över detta har ödet förlorat sin makt, och det kan icke bringas under någons våld igen. Detta förlora de som jäkta sitt liv fram. Ty de hava ju icke någon tid att se tillbaka på det förflutna, och skulle de så göra, så är minnet av vad de måste ångra allt annat än behagligt. Också återkalla de ogärna i minnet sin illa tillbragta tid , och de sky att fasthålla dess minne, när det dyker upp, ty felstegen, även de som kanske genom någon ögonblickets njutning undandrogos från deras inre syn, träda i öppen dag vid en sådan återblick.
Ingen vänder sig gärna tillbaka till sitt förflutna, därest han icke levat sitt liv så, att han med självkritik utan självbedrägeri granskat sina gärningar.
Den som i fåfänglig ärelystnad sträckt sig efter mycket, den som visat övermodigt människoförakt, den som obehärskat tillskansat sig framgångar, den som gått fram med försåt och bedrägeri, den som girigt roffat åt sig ägodelar, den som slösaktigt förstört dem, alla dessa måste nödvändigt bäva för det förflutnas minne."



Intressant? Andra bloggar om: ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback