Att tämja kapitalismen
En av kapitalismens drivkrafter framställs ibland som att tillfredsställa efterfrågan, men skulle kanske bättre beskrivas som att tillfredställa köpkraftig efterfrågan.
I kapitalismens barndom fanns det ett materiellt lidande och ett stort behov av varor, men ingen köpkraft. Den ohämmade kapitalismen inriktade sig till att börja med den existerande köpkraften och utarmade ytterligare den fattiga befolkningen. Men konkurrensen, en annan av drivkrafterna, tvingade fram massproduktion och gjorde varorna billigare. Detta ökade antalet köpkraftiga konsumenter.
Samtidigt gjordes statliga ingripanden för att begränsa den ohämmade exploateringen av arbetskraften och tämja kapitalismens avigsidor. Facklig organisering tvingade vidare upp lönerna. Köpkraften ökade ytterligare och i kombination med de stora behoven ökade också automatiskt efterfrågan; utvecklingen kunde accelerera.
En behovsinducerad efterfrågan kompletterades med en skapad köpkraft.
Efter ett par hundra år, i mitten av nittonhundratalet, var det materiella masslidandet avskaffat i vår del av världen. Idag finns den tidigare typen av efterfrågan, dvs. den som kommer från basala behov, bara hos mycket små grupper som saknar tillräckliga medel. Kapitalismen vänder sig spontant inte till dessa, utan kräver köpkraft. Denna finns också, ja den växer som ett resultat av en ständig rationalisering av produktionen, främst beroende på teknisk utveckling. Den tekniska utvecklingen i kombination med entreprenörsandan skapar också nya behov: bilar, radio, TV, kosmetika, mode, musik, film, stereoanläggningar och mobiltelefoner är några exempel på sådana skapade behov.
En växande köpkraft måste kompletteras med en skapad efterfrågan.
På liknande sätt ökar den globala marknaden; billigare produkter i kombination med nationell kamp hos fattiga länder, kompletterad med U-landsbistånd, världsbanken, skuldavskrivning osv. representerar en reglerad kapitalism som garanterar en del resurser till dem som ännu har basala behov. Parallellt med skapad efterfrågan i väst satsar kapitalister på denna nyskapade köpkraft. Kapitalismens globala avigsidor tämjs så av internationella regleringar och hjulen fortsätter att rulla.
Man kan därmed se vår välfärdsutvecklig som ett resultat av tre samverkande mekanismer: a) kapitalismens inneboende drivkrafter såsom tillgång och efterfrågan, samt konkurrens, b) naturvetenskapens landvinningar i form av teknik och c) människors inflytande i form av arbetarkamp, debatt, politik och medmänsklighet.
På senare år har emellertid en annan avigsida hos kapitalismen kommit alltmer i förgrunden, nämligen miljöförstörelsen. Kapitalismen tillfredsställer endast den nu levande konsumenten och tar ingen som helst hänsyn till dem som inte har köpkraft, till djur och natur, eller till de generationer av människor som ännu inte är födda. Hur skall de regleringar se ut som tämjer denna avigsida? Kanske är en möjlighet att konstruera en köpkraftig efterfrågan på förnyelsebar energi, på livskvalitet som inte tär på resurserna, på tjänster, sjukvård, åldringsvård, osv. Vi skulle kanske hårdare styra naturvetenskaplig och teknisk forskning i dessa riktningar.
Genom att stärka utjämningspolitik och se till att människor med grundläggande behov får köpkraft, kan tillväxthungern hos kapitalismen kanske hållas stången tills vi funnit sätt att organisera samhället utan den typ av ekonomisk tillväxt som tär på jordens resurser.
Men framförallt gäller det nog att genom diskussion och opinionsyttringar om mänskliga rättigheter, om de oföddas rätt, och om det globala ansvaret tämja kapitalismens inneboende destruktiva krafter.
Det ligger en hel del i det du skriver, och i mina ögon pekar argumenten på behovet av grön politik. Är du bekant med Karl Polanyi och har läst hans bok "Den stora omdaningen"?
Fast min brännande fråga är hur de "mycket små grupper som saknar tillräckliga medel" kan få tillräckliga medel, med tanke på att du menar att kapitalismen inte intresserar sig för dessa? Jag utgår från att du inte har mycket till övers för det som Galbraith så träffande kallade "hästskitsteoremet", dvs att om de som har det bäst bara tillåts få det allt bättre, så kommer välfärden också sippra ned till de mindre välställda...
Jimmy: Jag har inte läst denne Polayni, har han tankar i liknande banor? Mina tankar är bara lösa trådar som skulle må mycket bra av en diskussion, så granska gärna lite till!
Angående de utsatta grupperna, så kan man väl sätta sitt hopp till min tredje mekanism:
c) människors inflytande i form av arbetarkamp, debatt, politik och medmänsklighet.
Jag tror, i stark motsats till min en gång marxistiska uppfattning, att överbyggnaden i samhället har ett oerhört stort inflytande och att det också ytterligare kan stärkas genom en ökad öppenhet och insyn i alla väsentliga samhällsaffärer.
Älskar era debatter, det är skönt och stimulerande att ni försöker utreda och vända ut och in på begreppen, det får en att tänka efter.
Håller med om din slutsats.
Jag tror att kapitalismen i sig allt som oftast är blind, och gör ingen skillnad på låg eller hög, den är amoralisk. (Det låter nästan som ett levande väsen)
Den är det bristen på eller dåligt förd politik som gör att de negativa effekterna av kapitalismen skördar sina offer.
Och håller också med om att de befintliga ekonomiska / nationalekonomiska teorierna är dammiga och behöver reformeras;
Därför känns också den sittande regeringen (och även tendenserna i världen) mossig, när de lämnar den sociala ingenjörskonsten och förlitar sig mer på ?marknadens krafter?.
Vi bör bygga vidare och utveckla den sociala ingenjörskonsten med arv från Karl Popper, Axel Hägerström, Gunnar/Alva Myrdal.
Heiti: Kul att debatterna glädjer fler än mig och det är ju också trevligt att du också ser positivt på den sociala ingenjörskonsten. Du visar ju också på dn egen blogg en välgörande öppenhet gentemot andra partirepresentater(Wijkman från KD)när de gör en konkret positiv insats.
Jimmy: Jag lånade igår boken av Polanyi på Borås förträffliga stadsbibliotek och är redan imponerad. Den kommer verkligen med intressanta förklaringar till marknadsmekanismerna. Jag hoppas att få återkomma med fler reflektioner så småningom.
Och som du anade, har jag inte mycket till övers för "hästskitsteoremet". Även om effekten kan observeras i absolut mening så är det ju framför allt skillnaderna i levnadsvillkor som avgör vår dagliga tllfredsställelse och de tenderar att öka.