Läst, fått godkänt, examinerats, men inte förstått
Det är mycket diskussioner om skolan numera. Efter att regeringen satt fokus på ordning fyller socialdemokraterna genom Mona Sahlin på med krav på tidigare betyg. Alla tycks vara överens om att de senare årens utveckling måste vändas och man anar attityden: "det var bättre förr".
Utifrån denna debatt funderar jag över om det verkligen var bättre förr och hur det står till med kunskaperna hos min egen generation. Vi hade ju ordning och reda i vår skola, vi hade betyg redan i unga år inklusive både ordnings- och uppförandeomdömen.
För några år sedan väcktes jag ur min naiva syn på människors allmänbildning när jag på en fest bland mina närmaste vänner blev klar över att en majoritet av dem tror på fenomen som currylinjer, läkande stenar, healing eller homeopati. För den som inte känner till uttrycket currylinjer, så är det en "teori" som hävdar att osynliga band av magnetism regelbundet breder ut sig över vårt klot och att man riskerar cancer och andra olyckor om man råkar placera sin säng ovanför en knutpunkt för dessa band. Vissa männsikor som "har gåvan" kan identifiera de farliga currykryssen med hjälp av slagruta och hjälpa till att möblera för bästa framtida hälsa.
Efter denna chockerande upptäckt bland mina närmaste vänner har jag sedan varit uppmärksam på liknande trosföreställningar och fått bekräftat att moderna villfarelser är starkt utbredda, speciellt öppet bland medelålders kvinnor. På en filosofiföreläsning i Borås för ett par år sedan t.ex., gick ett missbelåtet mummel genom publiken när en fysikprofessor uttryckte sig lite föraktfullt om dylika trosföreställningar och jag tror inte att publiken dominerades av dem som hade underkända betyg i skolan. Spågummor, helbrägdagörare och homeopater lever uppenbarligen gott på en allt bredare kundkrets och ledande politiker skäms inte ett dugg över att kontakta andeväsen i seanser.
Hur kan man efter att ha gått i en välordnad skola med godkända betyg såväl i kunskapsämnen som i uppförande och ordning, ända sedan småskolan, tro på dylika ting?
Vilken mening har fysik- kemi- och biologiundervisningen haft? Vad har engagerade lärares ansträgningar gjort för nytta? Var deras enda uppgift att ge grund för vidare studier åt en ynka liten minoritet, medan övriga elever fick sina godkända betyg utan att ha förstått ett dugg?
Skolans utveckling sedan dess har varit på både gott och ont. Strävan att ge alla lika möjligheter har, i kombination med strävan efter mätbara mål, begränsats till lika möjligheter till examen, vilket huvudsakligen tycks ha genomförts genom sänkning av kunskapskraven. En mindre auktoritär kunskapssyn har å ena sidan gett möjligheter till kreativitet och personlig utveckling, men å andra sidan ibland flummat ut så att elevernas motivering raderats ut. Jag är rädd att "New age" kommer att fortsätta göra framgångar även hos kommande generationer medelåldersmänniskor.
Skolans problem ligger djupare än frågan om ordning eller frågan om lika rätt till formella examina. Demokratiska mål som lika rättigheter till kunskap i kombination med informationssamhällets intåg är nya problem vars lösningar inte kan hittas i historien eller i ideologiernas enkelspåriga tänkande.
Skolans uppgift borde vara att delge barn och ungdomar de kunskaper som är resultatet av mänsklighetens hittillsvarande ansträngningar, samt att ge dem de verktyg som behövs för deras egna självständiga utveckling, nämligen läsning och skrivning. För att lyckas med det måste man nog tänka om ordentligt, se till dagens situation och begrunda betydelsen av dagens informationssamhälle. Man borde kanske också sluta att fokusera på mätbara mål som betyg och formell examen och istället ge lärarna större förtroende.
Andra bloggar om: betyg, ordning, currylinjer, healing, homeopati
Till att börja med tror jag inte ordningsbetyg kommer ha någon verkan. Jag har ju snokat i både ditt och mammas förflutna och i samband med det funnit att alla i era årskurser fick högsta betyg i ordning...
Personligen anser jag att problemet med utbildning (borsett från att jag anser utbildning bara är en missvisande synonym till indoktrinering) är att den är allt för bred. När man sovit igenom tre års högstadie påstår dom att man ska få inrikta sig, men det är bara några få ämnen som skiljer gymnasieprogrammen från varandra.
Sen tycker jag att villfarelser om currylinjer m.m. är en bagatell i jämförelse med den karriär- och konsumtionsdyrkan som är allmänt utbredd i vårt samhälle.
Aah, glömde ju avsluta med ett citat:
"Den som av staten tvingats gå nio år i skolan har bara i sällsynta fall lyckats bevara sin intelllektuella integritet."
/Carl-Göran Ekerwald - Filosofins ättestupa
Mikael: Jag håller förstås med dig om ordningsbetygen, vilket jag trodde framgick av mitt inlägg. Du har också rätt i att i praktiken alla hade högsta betyg i uppförande och ordning alltid. Det fanns undantag, jag hade själv faktiskt ett sänkt ordningsbetyg en termin i realskolan, men det var exceptionellt.
Det är intressant med din kritik av bredden, kanske bidrar den till ett utslätande som tar bort allt intressant och kreativt?
Jag delar inte din tolerans mot currylinjer och dylikt. Jag tror att alla avsteg från en vetenskaplig inställning kan vara grogrund för allehanda helbrägdagörare också inom politiken, med risk för fanatism med farliga konsekvenser.
Så bildning given av en samhällig konstruktion är mindre vettig än ingen eller begränsad överföring av bildning åt vardera person? vi lär se fler tankar i lådor under sådant skolsystem. Jag förnekar inte att nuvarande skolundervisning betingar oönskade effekter som brist i motivation & latens i individers, unga, inlärnings-kurva senare.
sen för att inte inse de rent förskräckliga implikationerna när vi upplever en tillstrypning av individer med akademisk begåvning - om man nu kan kalla den just begåvning.
Från min oviktiga hörn så kanske vi behöver utbilda lärare i pedagogik; då även om ett friskt minne om ämnena utlärda är att föredra så röstar jag på det första, mest så våra ungar faktiskt får möjligheten att lära sig något med lite tyngd i kärnan.
dessutom är det renodlat hyckleri att utropa, eller agitera, indoktrinering om det egna skolsystemet när goda bekanta med en begåvning nära geni, själva tagit till sig en del fakta genom detta system. Men stor del står dom dock själva efter klasserna för, men i skolan fick dom syn på ett varierande protokoll av ämnen och grunder, djup och vidareutvecklingar. Men självklart så återfinner vi skriande behov i utbildningens återgivning; vilka vi redan har bragt på tal.
Men jag är inte av den färgen, eller åsikt om ni vill, att diciplin är egentliga problemet utan bristen på förstånd mellan system - lärare och slutligen elev; hur information bestäms, delegeras och utges för högsta kostnadseffektiva optimalitet.
Och detta är egna tankar, jag har inte läst om vår skola, lågutbildad dessutom är jag, eller att jag skulle ha minnet av någon förklarat vårt skolsystem grunder och utveckling. För övrigt undrar jag var cynismen har sin genesis, ursprung, från egentligen; människor verkar mot alla odds förstå en del, men inte under rädsla?