Naturromantik och arbetslinjen

Jag läste i sommar den klassiska naturromantiska boken Walden av Henry David Thoreau  som skrevs på 1850-talet. Vänstra Stranden uppmärksammade den och den har sedan recencerats av t. ex. Heiti. Jag kan bara hålla med om deras positiva omdömen.


Utsikt från SinnesroMinnet av boken kom tillbaka när jag i lördags vaknade upp i sommarstugan "Sinnesro". Vid sjutiden steg jag upp och eldade en brasa i kaminen då det bara var femton grader varmt i stugan. Efter en stunds filosoferande i fåtöljen framför brasan gjorde jag så i ordning frukost och väckte Annica. Från köksbordet kunde vi spana ut över Bosjön och se måsarna lungt invänta den morgonbris som skulle ge dem lust till flygande lek i lufthavet. Några trastar gästade tomten och nappade åt sig några insekter i flykten. En nötskrika visade sig också, men höll hänsynsfullt tyst och visade bara sin vackra fjäderprakt.


När dagen så kommit igång gick jag ut för att hugga lite ved och när solen och arbetet gett kroppen värme traskade jag tillsammans med min dotter Karin, som kommit på besök, ut på kalhygget för att plocka lingon. Frosten hade nog tagit de flesta för det blev en måttlig skörd, men solen sken, höstluften var klar och vi hade det trivsamt. Efter lunch slumrade jag en stund i tystnaden och sedan ägnade vi oss åt att röja sly och snygga upp på tomten. Så småningom badade vi bastu och kylde sedan av kroppen i det nu ganska kalla sjövattnet.


Dagen till ära visade sig också storlommen långt ute på sjön, tre storskrakar jagade fisk vid strandkanten och hägern smög försiktigt över vattenytan i skymningen då måsarnas aggressivitet hade lagt sig.


Man kan en sådan dag lätt tänka sig in i Thoreaus stämning vid Waldens strand.




Men Thoreaus bok är inte bara naturromantik. Han har också en hel del kloka ord att säga om vårt vurmande för mer och mer prylar och upplevelser till priset av stress och utbrändhet; denna meningslösa jakt som drivs av fåfänga, prestige och inbillad lycka och som så träffande sammanfattas i alliansens paroll: arbetslinjen.


Vad sägs om Thoreaus syn på hushållsnära tjänster:

"En del visar sig mycket vänliga mot de fattiga genom att anställa dem som kökshjälp. Skulle det inte vara ännu vänligare om de anställde sig själva på den platsen?"


Eller om sjukskrivning, A-kassa och pension gentemot Skandiastyrelse, krigsindustri eller miljöbovar:

"De flesta tycker att de står över att bli underhållna av församlingen; men det händer desto oftare att de inte står över att försörja sig själva på ett ohederligt sätt, vilket borde vara mer vanhedrande."


Eller hans ord till en gnällig fattig Irländare som inte får pengarna att räcka:

"..Jag sade vidare att jag varken använde mig av kaffe eller te, smör eller mjölk och inte heller kött och således inte behövde arbeta för att skaffa mig detta, och eftersom jag inte arbetade särskilt hårt behövde jag inte heller äta särskilt mycket och maten kostade därför bara en spottstyver;...."


Idag kan vi få även kaffe, te, smör, mjölk och kött för en spottstyver, ändå jagar vi som galningar för att få mer, mer och mer istället för att likt måsen äta oss mätta på någon timmes dagligt arbete och resten av dagen njuta av tillvaron.


Och människan skulle föreställa skapelsens krona!


Kommentarer
Postat av: Heiti Ernits

Kul att du gillade boken!
Jag vill också tipsa om Thoreaus "Civil Olydnad", en till omfånget tunn bok, men ack så intressant.
Bland annat sägt Ghandi och Martin Luther King blivit inspirerade av boken.

Postat av: Håkan T

Det är ett intressant angrepp på den så kallade arbetslinjen. Visst vore det förnämligt om vi kunde ägna mer tid åt att betrakta naturyttringar och tänka goda och kloka tankar, och man vill gärna tänka sig att det var menat så. I verkligheten tycks ju arbetslöshet ofta nog utlösa en leda som yttrar sig ömsom i dystert vegeterande, ömsom i handlingar som är destruktiva för både vederbörande själv och andra. Dessutom har vi ett möjligen primitivt fördelningssystem för förnödenheter och resurser, som bygger på det gammaltestamentliga imperativet "i din anletes svett skall du äta ditt bröd".
Drivkrafterna "fåfänga, prestige och inbillad lycka" är också tankeväckande. Är lycka som en sjukdom: man kan ha den, eller man är frisk och har den inte, eller man inbillar sig att man har den? Har inte den inbillade lyckan i så fall samma effekt som den riktiga lyckan, vilken den nu är? Tänk om fåfänga och prestige är viktiga ingredienser i en lyckokänsla? Svårt. Jag får nog läsa Thoreau också.

2007-09-11 @ 18:34:24
Postat av: Thomas Svensson

Ja, Håkan, jag håller med dig. Arbetslöshet är verkligen inget att eftersträva i dagens sammanhang.
Men, visst är det märkligt att alla rationaliseringar som vår teknik har åstadkommit inte kan resultera i en allmän lyckosam (!) sänkning av arbetsinsaten. Istället ser vi ökad arbetsinsats för dem som har jobb och utslagning av den grupp som inte platsar.
Inbillad lycka var slarvigt formulerat, jag håller med om din värdering av en sådan, jag tänker mig nog snarare en inbillad framtida lycka, när jobbet är gjort, när bilen är betald, när huset är köpt, när pensionssparandet kan tas ut, när man får tid... sedan...
Svårt? Javisst, jag ser ingen politisk väg att bryta mönstret. Men om vi så småningom kommer till insikt att det finns andra värden än de materiella, så kanske det går att bryta trenden.

2007-09-11 @ 19:34:34
URL: http://tgs.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback