En skopa politikerförakt
En sorglig tillställning.
Ingen av debattörerna visade en tillstymmelse till vilja att identifiera finanspolitiska problem och finna lösningar på dem. Istället gick varje inlägg ut på att glorifiera det egna "lägrets" förträfflighet och förmåga att behärska samhällsförhållandena. Borg yvdes t.ex. över arbetslinjens fullständiga succé, medan Östros förnekade varje positiv effekt av alliansens jobb-politik. Att regeringens åtgärder möjligen kunde innehålla några misstag var uteslutet för Borg och att väljarnas underkännande av Perssonregeringen kunde vara en gnutta befogat var lika otänkbart för Östros.
Herrarnas framträdande tyder tyvärr på att de bara har ett enda intresse för ögonen: Sin egen plats i maktsfären.
Ingen av de två slätstrukna figurerna svarade heller på något av den andres argument. Men det var kanske inte så konstigt, då ingen av dem egentligen hade något argument. När programledaren ändå försökte krama ur något väsentligt, räckte debattörernas förmåga bara till koncentrationen på den egna inövade föreställningen. Var och en uttalade, med konstlad emfas och spelad pondus, fullständigt förutsägbara fraser.
Programmet presenterades med de stolta orden:
"I Agenda möts för första gången finansminister Anders Borg (m) och socialdemokraternas nye ekonomiske talesman Thomas Östros i en debatt. Jämnåriga, båda med gedigen ekonomisk utbildning - vem har det bästa receptet för Sveriges ekonomi?"
Inramningen med domartrion tjugo meter bort förstärkte bilden av att försöka göra även svensk politik till en jippodemokrati, som den amerikanska. Men kombattanternas slätstrukenhet gjorde att SVTs ansträngningar helt kom på skam och de tre proffstyckarna visade faktiskt långt större politisk tankeförmåga än huvudpersonerna. Detta trots sin löjliga roll som jury, satta att bedöma ytan, som om de vore jury i schlagerfestivalen.
Man tror ibland i debatten att politikerföraktet är grundat i politikernas tvivelaktiga moral i Toblerone-affärer och TV-licensfusk. Men i sådana affärer visar politikerna i varje fall att de är som folk är mest. I debatter som denna visar de egenskaper som få kan identifiera sig med och som verkligen är värda förakt.
Andra bloggar om: Östros, Borg, agenda, politikerförakt
Hej!
Jag arbetar med en sida som heter Silvergen.org och undrar om du inte skulle vara intresserad av att ha din blogg hos oss med?
MVH / Johan
Jag börjar alltmer inse att det knepigt att vara politiker. Det gäller att spotta ut klara och patenterade lösningar, utan darr och osäkerhet på rösten, i direktsändning.
Det är i grund och botten rätt komplexa problem som det avhandlas om.
Jag tror att det generellt förväntas färdigtuggade och dogmatiska budskap.
Personligen hade jag hellre sett ett "samtal" när det gäller sådana frågor...men då upplevs plötsligt politikern ifråga som osäker...
Hela föraktsfrågan är ett stort moment 22 =)
Nej, Heiti, det är inte alls knepigt att vara politiker i allmänhet. Det är bara knepigt om man ser till den egna karriären, om man personligen är beroende av väljarstöd eller låter partilojaliteten bestämma handlingsutrymmet. Om det generellt förväntas färdigtuggade och dogmatiska budskap så uppfyll inte förväntningarna. Om politikern upplevs som osäker så är det helt korrekt, ingen kan vara säker på samhällsutvecklingen.
Jag vidhåller att politikeragerande liknande det vi fick se i denna debatt är värt enbart förakt, att det inte finns något försvar för sådant agerande.
Jag motsäger dig inte om att det leder till politikerförakt, jag menar att det finns en 'reproducerande' struktur. Däremot är det fritt fram att försöka kliva ut ur 'lådan'. Det gäller bara att ha modet =)
Heiti: Ja, jag tänkte väl att vi i grunden är överens.