Diskussionsforum

Jimpan utmanar mig att berätta sju sanningar om mig:

1. Jag har dålig karaktär. Jag kan därför inte lita till mitt omedelbara omdöme, utan belastar mig med regler och principer för att försäkra mig om en behaglig framtid. För att behärska min alkoholkonsumtion har jag därför infört en vit månad per år, vilken jag är mitt upp i just nu. För att kontrollera min fetma väger jag mig tre gånger dagligen och för noggrann statistik över viktutvecklingen. För min allmänhälsas skull promenerar jag till jobbet varje dag, oavsett väder.

2. Jag älskar att debattera, helst med en person åt gången och helst med personer som har helt andra livserfarenheter och därmed helt andra uppfattningar än jag. Tyvärr blir det inte ofta tillfälle till sådana debatter i dagens stressade värld. Bloggvärlden är emellertid ett utmärkt komplement. Jag blir lycklig varje gång det kommit in en kommentar på min blogg.

3. Jag är inte längre särskilt intresserad av utrikes händelser eller partipolitik. När jag var yngre kände jag ett visst förakt för den lokala dagstidningen med dess provinsiella profil och såg upp till rikspressens stolta utrikesbevakning. Numera är jag mer än nöjd med de nyheter i notisform som Borås Tidning förmedlar lika bra som andra. Efter att ha blivit mer intresserad av de större allmänmänskiga sammanhangen genom filosofin blir partipolitiken för mig allt mer ointressant och beklämmande i sin maktfokusering och brist på ärlighet och kreativitet.

4. Jag är pinsamt nyfiken på hur det går för Elfsborg och svenska idrottsmän, trots att jag egentligen inte är intresserad och ytterst sällan följer sporthändelser i media. Detta är ett litet men intressant exempel på hur stor del av vårt tänkande och handlande som ändå styrs av annat än rationella medvetna tankar.

5. Jag är utshoppad enligt det av Birger Schlaug myntade uttrycket. Tidigare i mitt liv, då barnen växte upp, hade vi många önskningar utöver vad ekonomin tillät, då både min fru och jag hade löner under genomsnittet som sömmerska respektive verkstadsarbetare. Numera är barnen utflugna och vi har dessutom nu inkomster som vida överstiger genomsnittet. Då finns det, ironiskt nog, inte längre något som lockar i shoppingvärlden och miljömedvetandet förstärker förstås känslan.

6. Jag tycker väldigt illa om Hollywoodfilm. Den är i allmänhet förskräckligt ytlig, den glorifierar våld, hämnd och egoism och sprider en falsk bild om att lyckan uppnås i ett hav av pengar. Genom sin överlägsna teknik, sin status och sina resurser förblindar och manipulerar den en hel värld. Denna, min något generaliserande och onyanserade uppfattning, är en av de få som stått sig genom hela mitt vuxna liv. Då och då tittar jag på något nytt exempel bara för att konstatera att det inte blir bättre, och Oscarsnomineringar är för mig ett av de främsta anti-kvalitetsmåtten i bio-annonserna.

7. Jag föraktar kvällspressen och har t.o.m. svårt för att respektera människor som publicerar sig i dessa, de bidrar ju till att öka deras popularitet. I min ungdom kunde det hända att jag köpte och läste Aftonbladet, men efter att hört ögonvittnesskildringar från kvällstidningarnas härjande i sorgens Borås en gång på sjuttiotalet har jag konsekvent bojkottat slaskpressen. Det jag ser på löpsedlar och hör i annan media får mig inte att ändra uppfattning.