Forskarna säger...


I massmedia är det numera ganska vanligt att man använder uttryck som "forskarna säger...". "forskarna har kommit fram till..." eller något liknande uttryck. Detta skall ge en extra tyngd till det som följer då forskarna är auktoriteter i samhället.

Vad är det då som ger en forskare auktoritet? Utbildning? Samhällsposition? Vetenskaplighet?

Jag menar att det är ett misstag att ge forskaren auktoritet; det är det vetenskapliga som har auktoritet. Vetenskapen har visat fantastiska resultat de senaste århundradena och speciellt de naturvetenskapliga framstegen har, bland annat, skapat en grundval för en teknisk utveckling som gett oss den välfärd vi njuter av. Men under denna tid har det funnits åtskilliga forskare och vetenskapsmän som gjort stora misstag, som varit helt fel ute och vars resultat därför helt har glömts bort till förmån för andra, bättre, resultat. Att man är forskare betyder inte alls att ens resultat är särskilt mycket att lita på.

Vetenskapen kan inte personifieras, den är en kollektiv långsam företeelse.

Det som gett de stora framgångarna är det vetenskapliga system som består i öppenhet och kritik. Vetenskapliga resultat publiceras i tidskrifter, där resultaten före publicering granskas anonymt av andra forskare inom samma område. På internationella konferenser görs muntliga presentationer med efterföljande diskussion. Detta system gör att resultat kan kontrolleras av andra och så småningom uppnås eventuellt konsensus om resultaten. Först då lyfts kunskapen och vi har kommit en bit längre på vägen mot förståelse.

Men media har bråttom. Artiklarna i tidningen, eller reportaget i TV-nyheterna grundar sig oftast bara på en första formulerad hypotes från någon forskare eller något forskarteam. Detta har alltså oftast inte granskats i det vetenskapliga systemet och är därmed inte mycket att lita på. När granskningen är gjord och resultaten eventuellt accepterade, då är media intresserade av nya saker, nya "rön", som är sensationella nog för att vara intressanta. Detta är ett problem som knappast går att överbrygga då nyhetsmedia är snabb medan vetenskapen är långsam, men det ger oss en ledstjärna:

Att alltid vara skeptisk till nya "rön", även om de kommer från "forskarna".

 


Andra bloggar om: , , ,

 


Kommentarer
Postat av: Heiti Ernits

På något vis så känns det som folk har tappat förtroendet för de sk. experterna i samhället.
Ett allmänt skepsis råder, och var och en är sin egen expert, enligt tidens melodi.
Det kan just handla om att debattklimatet i forskarvärlden är så pass öppen som den är, och de flesta rönen basuneras så fort de kommer till, både av media och av andra som vill underbygga sina teser, ett av informationssamhällets (o?)förtjänster.
Det leder i många fall till att flera motstridiga forskningsresultat figurerar, vilket tyvärr leder till att folk tappar tron på vetenskapen och forskningen, för vem skall man då lita på?

Postat av: Charlotte

Det hänger kanske ihop? Folk tappar respekt för "experter" eftersom "experter" används så lättvindigt, i det ena eller andra syftet, för att ge tyngd åt ett budskap. Jag tycker också det är ett problem.
En annan sak är att vissa historiker och forskare som verkligen gjort insatser på ett eller annat område genom historien faktiskt inte varit knutna till något universitet eller lärosäte. Idag är det liksom det, namnet på den läroanstalt en forskare är knuten till, som ger tyngd, och det kan också bli hur snett som helst. Universitet rankas, om du har en forskare från ett amerikanskt toppuniversitet och ställer denne mot en forskare från, säg, Örebro, får toppuniversitetets representant större tyngd. Men måste förstås inte nödvändigtvis vara den som har "rätt".

2007-05-04 @ 12:27:44
URL: http://kamfertext.blogspot.com/
Postat av: Heiti Ernits

Sant.
Nyckelordet är just som du säger att "ge tyngd".
Tycker att Sternrapporten är ett bra exempel på detta....

2007-05-06 @ 19:07:14
URL: http://heiti.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback