Begåvad eller välartad?
Med begåvning menar jag hjärnans kapacitet att ta till sig nya intryck (jämför Jeff Hawkins syn på intelligens) och jag undrar om det verkligen är någon större skillnad mellan olika barns begåvning i den meningen. Är det inte istället så att vissa barn fått en start i livet som gör dem mer mottagliga för just skolans krav och därmed synes mer begåvade; de är mer välartade.
Är det inte dessutom så att de föräldrar som själva anser sig begåvade (läs präktiga folkpartiser) blir besvikna om deras barn inte glänser lite extra i skolan. Orsaken till misslyckande kan ju, enligt dessa föräldrar, knappast finnas hos barnen med tanke på deras arv, utan hos skolans brist på uppmuntran av just dessa barn. Är det möjligen dessa föräldrar, som själva anser sig speciellt lyckade, som mest gnäller över skolans likriktning och oförmåga att ta tillvara "begåvningarna".
De "begåvade" i denna inskränkta mening är nog de välartade, de som har förmågan att anpassa sig till de krav som ställs och nyttjar sin hjärnas kapacitet till just det som auktoriteten uppmanar dem till. Andra, vars begåvning istället riktas åt andra håll, såsom omsorg om prestigen i gänget, analyser av idrottsevenemang, utvecklandet av fri kreativitet, nyfikenhet på livets stora frågor, moraliska dilemman, mänskliga beteenden, eller vuxenvärldens mystiska psykologi, klarar skoluppgifterna sämre. Deras fokus är på annat håll och skolan har inget att tillföra i de problem som intresserar dem. Men är de mindre begåvade? Nej, snarare mindre välartade.
Jag tycker att den nu aktuella TV-serien klass 9A talar för detta synsätt. Här är det inte fråga om att hitta "de begåvade eleverna", utan att göra alla intresserade av de skolämnen som de behöver för att klara det, just nu, mest överskuggande problemet: att komma in på gymnasiet. En efter en av de strulande eleverna visar nämligen en begåvad ådra, så fort någon uppmärksammar dem och ger dem de rätta incitamenten.
En av eleverna sa i en intervju ungefär så här:
- Det bästa med våra nya lärare är att de vill att det ska gå bra för oss.
Notera att hon inte uttryckte sig "....bra för mig" utan "...bra för oss". "Sveriges bästa pedagoger" ägnar sig i denna Malmöskola främst åt att ingjuta mod och tillförsikt hos samtliga elever, de är ju faktiskt alla begåvade.
Jag tror att den inbillade stora skillnaden mellan begåvning alltför mycket genomsyrar skolans värld. Inte bara hos de nya betygs- och ordningsmännen i folkpartiet, utan faktiskt också hos de som är ansvariga för den s.k. flumskolan. De senare tror att de "svaga" eleverna behöver mer tid och mer omsorg, när de egentligen bara behöver motivation. De "svaga elevernas" intellektuella resurser är det säkert inget fel på, man behöver inte för deras skull "gå långsamt fram" och göra hela skolundervisningen till ett långtråkigt tidsfördriv. De sänkningar av ambitionerna och den förflumning som följer i spåren av detta föregivna jämlikhetssträvande förstör nog tyvärr den gnutta motivation som ändå fanns från början. Och det för såväl de "starka" som "de svaga" eleverna.
Projektet "klass 9A" är ett spännande projekt som ifrågasätter såväl bror duktig i den nuvarande skolpolitiken som syster medkänsla i den gamla. "Sveries bästa pedagogers" recept tycks kunna sammanfattas i respekt för den enskilde eleven och tro på den mänskliga förmågan.
Andra bloggar om: klass 9A, skolpolitik, begåvning, flumskolan
Alldeles riktigt! Därför är det skrämmande när
Björklund nu går ut vill skapa en diversifierad skola med förevändningen att det finns vissa elever som inte är lika begåvade eller motiverade än andra... A- och B-lags tänkandet återigen... Att skapa motivation inom pedagogiken är A&O...
Gott rutet :)
Hej Thomas
Det där med motivation och att hitta nyckeln till varje människas lust, längtan och förmåga är verkligen det kloka.
Tänker bland annat alla killar som numera aldrig får bekräftelse i sin tekniska längtan.
Tänk tex vad mycket engelska vissa grabbar skulle kunna lära sig om de fick läsa pedagogiska handböcker om motorer, datorer och andra apparater och funktioner. (Istället för de texter som språkmänniskor hittat på som grabbarna bara jäspar till)
Nu får många vänta till gymnasiet innan de träffar en vuxen som kan öppna nyfikenhetens dörr.
Det är korkat och så har det varit ända sedan början på 80 talet då den svenska skolan bestämde sig att teknikämnet var något katten släpat in.
MVH
Ja, Anders, jag håller nog med dig. Jag vet egentligen ganska lite om hur skolan fungerar idag, men mina egna tre barns upplevelser gav inte någon bra bild.
Ett problem som jag funderat mycket på är hur man undervisar i mitt eget ämne, matematik. Det bästa sättet att få upp intresset för matematiken är att beskriva praktiska tillämpningar, att ta sig ner från den abstrakta exercisen till verklig användning. Men, här är det så, tycks det mig, att lärarna själva aldrig har tillämpat matematiken och därmed inte ens kan ge eleverna den nödvändiga motivationen. Detta gäller, tror jag, på alla nivåer i skolan över mellanstadiet. Vad gör man åt det? Inte ens lärarnas lärare kan särskilt mycket i detta avseende.