En glädjande MP-sväng
Jag gick med i Miljöpartiet för knappt två år sedan för att det var det parti som stod närmast mina egna uppfattningar. I några avseenden var emellertid MP ändå frånstötande. New Age-inspirerade mystiska irrläror tycktes t.ex. vara mer representerat här än i andra partier. Men också i vissa officiella politiska frågor hade jag en annan uppfattning. En av dessa var inställningen till EU, där MPs utträdeskrav tycktes mig orimligt.
Därför är jag nu glad över Maria Wetterstrands utspel och hoppas att den förestående kongressen skall följa hennes uttalade linje.
Jag tycker det finns all anledning till att vara skeptisk till EU och den kritik som förs fram emot organisationen avseende t.ex. protektionism, svag demokrati, fiskepolitik och jordbruksstöd är säkert välmotiverad. För min egen del är jag inte tillräckligt insatt i dessa frågor för att kunna tillföra något. Jag har istället ett par andra infallsvinklar på EU att diskutera.
Den omfattande globaliseringen i ekonomin har resulterat i ett stort antal världsomspännande företag som mer och mer har tappat sin nationella identitet. Dessa företag har en hemlig agenda såtillvida att deras styrelsemöten inte är offentliga och deras topptjänster tillsätts utan något som helst demokratiskt inflytande. Ändå påverkar deras beslut miljoner människors väl och ve. Nationellt finns samma problem, men där har vi, åtminstone hos oss, en demokratisk organisation som ändå har makt att reglera företagens verksamhet i form av lagar, förordningar och ekonomiska styrmedel. Globalt finns inte motsvarande maktbalans. Det är nödvändigt, tror jag, att ha motsvarande styrmedel internationellt vilket är min huvudmotivering för försvaret av den överstatliga demokratiska institutionen EU.
EU lider förstås av att syftet från början inte alls var att reglera marknaden, utan snarare att skydda regionens storföretag gentemot konkurrens utifrån. Men det var väl samma sak med de nationella statliga institutionerna när de bildades en gång, inte kom de till för att ge folket större inflytande. De har emellertid utvecklats till demokratiska enheter som gett ett öppnare och friare samhälle. På samma sätt bör vi väl arbeta politiskt för att omvandla också EU till en demokratisk organisation som har vårt gemensamma långsiktiga intresse som huvudmål och som ser bortom ekonomiska kvartalsrapporter. Att se till miljöproblem som klimatproblematiken är förstås en viktig del i detta, vilket ju också är det som Maria Wetterstrand i första hand hänvisar till.
Men det finns mycket övrigt att önska med den Europeiska Unionen. Jag har i mitt yrkesliv fått ögonen på ett problem med storskaligheten och det är de stora forskningsprogrammen. Enorma summor läggs varje år från de olika staternas budgetar till en gemensam forskningsbudget inom EU. Pengarna satsas företrädesvis på jättestora projekt med inblandade forskningsorganisationer och storföretag från många europeiska länder. Detta gör tyvärr att ett sådant projekt tycks sakna någon egentlig avnämare, dvs. någon som har intresse i forskningsresultaten. Denna brist resulterar i tveksamma drivkrafter i projekten; forskningsorganisationernas försörjning blir kanske därmed huvudsyftet. Kontrollen av resultaten, som borde göras av någon intressent, måste, i avsaknad av sådan, göras av en byråkratisk organisation som främst kollar att rapporterna kommer in enligt tidplan, att möten genomförs, att timmarna bokförs på ett föreskrivet sätt, osv. Avsaknaden av avnämare gör också att ansökningarna om projekt skrivs för att uppfylla ett antal formella kriterier. Jag har en känsla av att detta byråkratiska system utesluter kreativa forskningsidéer och slösar bort enorma summor på projekt som få har glädje av. Inte ens vi forskare, som ändå får del av pengarna, har någon större glädje av att producera resultat och rapporter som läses av få och används av färre.
Jag tycker vi bör arbeta för att utveckla EU till en demokratisk marknadsregulator och skära ner unionens inflytande på områden där storskalighet är mer hämmande än kreativt.
Andra bloggar om: Maria Wetterstrand, miljöpartiet, EU, forskning
Därför är jag nu glad över Maria Wetterstrands utspel och hoppas att den förestående kongressen skall följa hennes uttalade linje.
Jag tycker det finns all anledning till att vara skeptisk till EU och den kritik som förs fram emot organisationen avseende t.ex. protektionism, svag demokrati, fiskepolitik och jordbruksstöd är säkert välmotiverad. För min egen del är jag inte tillräckligt insatt i dessa frågor för att kunna tillföra något. Jag har istället ett par andra infallsvinklar på EU att diskutera.
Den omfattande globaliseringen i ekonomin har resulterat i ett stort antal världsomspännande företag som mer och mer har tappat sin nationella identitet. Dessa företag har en hemlig agenda såtillvida att deras styrelsemöten inte är offentliga och deras topptjänster tillsätts utan något som helst demokratiskt inflytande. Ändå påverkar deras beslut miljoner människors väl och ve. Nationellt finns samma problem, men där har vi, åtminstone hos oss, en demokratisk organisation som ändå har makt att reglera företagens verksamhet i form av lagar, förordningar och ekonomiska styrmedel. Globalt finns inte motsvarande maktbalans. Det är nödvändigt, tror jag, att ha motsvarande styrmedel internationellt vilket är min huvudmotivering för försvaret av den överstatliga demokratiska institutionen EU.
EU lider förstås av att syftet från början inte alls var att reglera marknaden, utan snarare att skydda regionens storföretag gentemot konkurrens utifrån. Men det var väl samma sak med de nationella statliga institutionerna när de bildades en gång, inte kom de till för att ge folket större inflytande. De har emellertid utvecklats till demokratiska enheter som gett ett öppnare och friare samhälle. På samma sätt bör vi väl arbeta politiskt för att omvandla också EU till en demokratisk organisation som har vårt gemensamma långsiktiga intresse som huvudmål och som ser bortom ekonomiska kvartalsrapporter. Att se till miljöproblem som klimatproblematiken är förstås en viktig del i detta, vilket ju också är det som Maria Wetterstrand i första hand hänvisar till.
Men det finns mycket övrigt att önska med den Europeiska Unionen. Jag har i mitt yrkesliv fått ögonen på ett problem med storskaligheten och det är de stora forskningsprogrammen. Enorma summor läggs varje år från de olika staternas budgetar till en gemensam forskningsbudget inom EU. Pengarna satsas företrädesvis på jättestora projekt med inblandade forskningsorganisationer och storföretag från många europeiska länder. Detta gör tyvärr att ett sådant projekt tycks sakna någon egentlig avnämare, dvs. någon som har intresse i forskningsresultaten. Denna brist resulterar i tveksamma drivkrafter i projekten; forskningsorganisationernas försörjning blir kanske därmed huvudsyftet. Kontrollen av resultaten, som borde göras av någon intressent, måste, i avsaknad av sådan, göras av en byråkratisk organisation som främst kollar att rapporterna kommer in enligt tidplan, att möten genomförs, att timmarna bokförs på ett föreskrivet sätt, osv. Avsaknaden av avnämare gör också att ansökningarna om projekt skrivs för att uppfylla ett antal formella kriterier. Jag har en känsla av att detta byråkratiska system utesluter kreativa forskningsidéer och slösar bort enorma summor på projekt som få har glädje av. Inte ens vi forskare, som ändå får del av pengarna, har någon större glädje av att producera resultat och rapporter som läses av få och används av färre.
Jag tycker vi bör arbeta för att utveckla EU till en demokratisk marknadsregulator och skära ner unionens inflytande på områden där storskalighet är mer hämmande än kreativt.
Andra bloggar om: Maria Wetterstrand, miljöpartiet, EU, forskning
Kommentarer
Postat av: Lennart O
Förvandla EU till något demokratiskt? Lycka till. Sverige ut ur EU och det igår.
Postat av: Thomas Svensson
Dina argument är inte övertygande, Lennart!
Postat av: Lennart O
Ett argument
är de senaste antifackliga dommarna som är på väg att dumpa löner och anställningsvillkor. Lägg till det nya Lissabonfördargatet som i stort sett avskaffar vår grundlag. När vi inte längre kan stifta lagar i vårt eget land är det illa. Och du som är miljövän borde kolla vad som sägs om energipolitiken, i synnerhet frågan om kärnkraft.
Fast det är klart om jag väljs in i parlamentet ska jag också vara för EU. :)
Postat av: Thomas Svensson
Visst, Lennart, har du rätt i att det finns åtskilligt inom EU som är av ondo. Det jag vill diskutera är problemet med storföretagens makt på den internationella arenan, en makt som är oberoende av om vi är med i EU eller inte. Vad tycker du att vi skall göra åt den bristen på demokratiskt inflytande? Jag ser ingen annan väg än demokratiska institutioner på övernationell nivå.
Trackback