Ta tåget, men ta god tid på dig och håll reda på bagaget
Jag gillar att åka tåg. När man väl klivit på och hittat sin plats kan man koppla av med en bok, sin dator, eller med sina tankar med blicken vilande på landskapet som drar förbi. Man kan koppla av stressen eftersom det är någon annan som har ansvaret en stund, ansvaret för att man kommer fram. För det mesta är man också framme vid utsatt tid, utvilad och avslappnad, och kan i det inspirerande folkvimlet leta sig vidare iväg mot sitt mål. Men ibland går det snett. För två veckor sedan var jag på hemväg från Stockholm. Tåget var tjugo minuter försenat redan i starten, men min kollega och jag trodde nog att vi skulle klara förbindelsen i Herrljunga ändå. Dels kör man ju ofta in några minuter, dels hade vi en marginal i tidtabellen på ca 25 minuter. Men det blev flera stopp på vägen och när vi närmade oss Herrljunga fick vi höra resultatet av SJ:s planeringsförmåga i högtalarna:
- Resande till Fristad: taxi hämtar i Herrljunga,
- resande som ska till Öxnered likaså
- ...
- resande till Borås (som för övrigt ligger en mil från Fristad) tar nästa tåg mot Göteborg, kliver av i Alingsås och fortsätter med buss till Borås. Bussen avgår 22:35.
Vid denna annonsering var klockan strax före nio och vi såg alltså fram emot några minuters väntan på perrongen i Herrljunga, en timmes väntan i Alingsås och hemkomst ca två timmar sent.
Tåget som skulle komma 21:09 dök nu inte upp och de digitala skyltarna (som vi hittade i tunneln under bangården) upplyste om att det väntades komma 22:20. Alltså, vi och ett tiotal passagerare till kunde lätt räkna ut att vi skulle missa den sista bussen från Alingsås. En initiativrik kille i den huttrande gruppen ringde enträget till SJ och fick så småningom tag i någon som lovade att nästa X2000 skulle stanna, tvärtemot sin normala regel, och plocka upp oss. Just då hade jag precis redan ringt hem och bett min fru att komma och hämta oss, växeln hos taxi Borås tycktes det nämligen inte gå att komma fram till. Vi övervägde ett ögonblick om vi skulle lita på SJ:s löfte och ge återbud till vår skjuts, men nej, det verkade vanskligt.
Vi gick alltså in i stationsbyggnaden för att vänta på vår skjuts. Efter fem minuter kom en securitasvakt för att stänga stationen.
Ut i kylan. Någon SJ-personal som kunnat ta något slags ansvar syntes förstås inte till. Vi frågade vakten om hon kunde rekommendera någon restaurang och fick ett leende till svar. Dock, till vår förvåning hade ett hotell intill stationen fortfarande öppet en stund och efter att ha beställt varsin öl fick vi hålla till där trots att de just skulle stänga.
Efter ytterligare en stund kom så X2000 från Skövde, det tåg som skulle plockat upp oss. Men, det susade föraktfullt förbi och vi hade alltså tyvärr rätt i vår ovilja att lita på muntliga löften från SJ.
Vår bil kom emellertid fram och vi kom hem till vårt kära Borås. Men, till min förtvivlan upptäckte jag att jag, i förvirringen vid avstigningen, glömt min väska i bagagehyllan på tåget. Däri ligger tre av mina kära Popper-böcker, med understrykningar och anteckningar!, en Damasio, Heitis bok om postmodernism, mm. Lite kläder också, men det är ju ändå en världslig sak.
Dagen efter skriver jag e-post till SJ, att ringa är ju inte att tänka på, dels för att kräva ersättning för skjutsen, dels för att anmäla min kvarglömda väska. Jag fick förstås omedelbart ett hurtigt automatsvar från reklamationsavdelningen att man mottagit mitt meddelande och avser att svara så snart som möjligt.
Strax efter fick jag också ett mänskligt författat brev från hittgodsavdelningen med upplysningen att man inte har fått in min väska, men att jag kan fråga om någon vecka igen. Jag frågade igen en vecka senare med samma negativa svar och igår frågade jag igen och undrade då också om man möjligen inte kunde registrera min förfrågan och höra av sig vid upphittandet. Dessutom undrade jag om det inte gick att höra med hittegodset i Göteborg. Svaret från hittegodset blev:
”Anledningen till att man får höra av sig till oss på nytt är för att det endast är vi som har hand om hittegodset för SJ i hela Sverige, och då det kommer in så pass mycket förfrågningar om förlorat gods så kan vi tyvärr inte bevaka ärenden. Jag har nu sökt efter Er väska igen men även denna gång utan resultat, det är dock så att vi inte har fått upp gods från Göteborg ännu men enligt SJ och våra chefer (på Bagport) så är det lovat att det skall komma upp till oss inom två veckor.”
Min begäran om ersättning har ännu inte yttrat sig i några mänskliga reaktioner. Måtte göteborgarna ha hittat min väska och skickat den till Stockholm, kanske får jag den då tillbaka åtminstone till jul, mot en smärre avgift förmodar jag.
Servicen hos SJ är under all kritik, om jag inte vore så förbannat envis så skulle jag säga som någon i den huttrande Herrljungagruppen sa under ivrigt nickande från de övriga:
”Nästa gång tar jag bilen”
Andra bloggar om: SJ, hittegods
Kommentarer
Postat av: Björn
hehe. låter jobbigt det där. tåg är ju dock, när det fungerar, den allra finaste transportmetoden. Jag har tåfluffat Europa runt ett par gånger, det finns inget bättre! :)
Trackback